Millan Wanderoy-Sundling ställer fram ett brödfat med både anisbröd och saffransbulla. Det doftar gott – och smakar ännu bättre.
I fönstret hänger hemvävda gardiner och löparen som står under brödfatet är även den hemvävd. Ja, för att inte tala om mattorna på köksgolvet. Och så där fortsätter det. Hela hennes hem är fyllt med saker som hon själv har gjort och vad är annat att vänta av en dam som nyss har passerat 80-strecket och som har varit mycket produkt i hela sitt liv.
– Följ med här, säger hon på sitt raka sätt.
Rundvisning i hennes villa i centrala Råneå blir en slags safari i hemvävt. Varje alster bär också på en egen historia.
Det fanns en tid när Hemslöjden ville värva henne till att bli professionell väverska anställd på heltid men det passade inte ihop med familjelivet. I stället gjorde hon jobb åt Hemslöjden på uppdrag – och sedan har andra beställare hittat till henne trots att hon aldrig har gjort någon reklam för sig. Och i dag finns hennes vävda gardiner, tyger, plädar, mattor och dukar lite varstans i världen.
– För någon vecka sedan sålde jag ett par trasmattor som for till Australien, säger hon som om det vore den självklaraste sak i världen.
Hon har också satt sitt avtryck på Örebro slott.
– Och så har jag ju vävt till den svenska ambassaden i Paris. Och nu senast har jag vävt till residenset i Falun. Sedan har jag vävt till residenset här i Luleå i tre olika omgångar, berättar hon.
Men inte nog med att hon har försett slott, herresäten, bygdegårdar, museer och privata bostäder med hemvävd kvalitet. Parallellt med det har hon under 45 års tid hållit i vävkurser hemma i Råneå där människor står i kö för att få delta.
– Det här är ju något där man heller aldrig kan bli fullärd. Och vi har så trevligt så det är knappt någon som vill sluta. Man kan väl inte kalla det kurs utan det är mer som ett kompisgäng, säger hon.
Hon säger att intresset för vävning har ökat.
– Nu är vi ett gäng som väver i lokalerna under gamla möbelaffären här i Råneå. Hade vi haft en lokal som hade rymt 20 vävstolar så hade alla varit upptagna, säger hon.
Millan Wanderoy-Sundling växte upp i Luleå och hennes mor hade en vävstuga i källaren hemma på Östergatan.
– Och Bosses mamma (hennes mans mor) vävde upp i Niemisel och alla kärringar där vävde ju och så var jag ju där när jag började vara med Bosse. Man lär sig mycket sådant där som man aldrig kan lära sig i litteraturen, säger hon.
I stället för professionell väverska har hon bland annat kombinerat hantverket med arbete som hemkunskapslärare och rollen som husmor på Melderstein.
– Så nog har jag sysselsatt mig. Och utöver det fyra barn – och karl, säger hon och skrattar gott.
Hela den övre våningen i villan hemma på Västerbyvägen i Råneå är sedan länge en vävstuga.
– Det är här jag sitter, säger hon och visar runt med handen.
Hon stannar upp vid ett par gardiner – och får frågan vad det är för något som hon har vävt.
– Ja, det kallas gardiner, säger hon med skön humor som underton.
Sedan förklarar hon lite mer ingående:
Jag slår alltid in lin till någon annan vill ha någonting annat.
Hur länge tänker du fortsätta att väva?
– Så länge som jag har material. Och jag har material så det räcker till en hel nytt liv. Så jag har varnat barnen och sagt att jag nog kommer att fortsätta tills jag är en bra bit en bra bit över hundra (skratt).