50-årsträff med det gamla gänget

Ett 40-tal gamla skolkamrater från klasserna 9 A, G och Y hade hörsammat inbjudan att vara med på 50-årsjubileet. Idel glada pensionärer från Kalix i norr till Göteborg i söder. Och även gamle läraren, 82-årige Bertil Boudin fanns på plats samt hans hustru Elsy som var småskollärare på Kvarnåskolan då det begav sig. För 25 år sedan träffades kamraterna för första jubileet, nu när det var dags för 50 tyckte Roland Lars-Erik Rehnbäck, numera Västerås, att det skulle vara kul att ses igen. Han fick draghjälp av Uno Lindström från Gunnarsbyn, ja, just det bolljongleraren ja! Med hjälp av ytterligare ett par tjejer från klasserna så fick man rätt på väldigt många i det fina gänget igen. Och i lördags så fylldes Kvarnåskolans matsal återigen med glada röster. Inte från några barn precis men från några som hade barnaminnen från sina unga år i Niemisel.  ? Det känns roligt att få träffas konstaterade många av skolkamraterna, grånade män och kvinnor som mindes sin skoltid som på grund av försöket med enhetsskola, alltså skola upptill nionde klass, blev speciell. Enhetsskolan blev också inledningen till dagens grundskola1?9. Roland eller som han även heter Lars-Erik Rehnbäck minns sin skoltid och magister Boudin med värme:  ? Han var speciell på det viset att han hade en naturlig respekt med sig. Han var inte det minsta sträng men ändå lyssnade alla på vad han sa och det var tyst i klassrummet. Bertil Boudin som i dag är en strong 82-åring får frågan av sin gamla elev vad som var hemligheten:  ? Tja, jag var ju en idrottens man, förklarade Boudin som menade att han kunde samla sitt lag. Det spelades mycket fotboll och kontakten var god mellan lärare och elever. Magistern var också lite allt i allo inom försöksverksamheten med enhetsskolan.  ? Det var härliga elever men nog hade vi värstingar här också, men det var inte alls som det kan vara i dag förklarar Bertil Boudin. Han skrattar gott åt sin elev Roland som han benämner Tomas tvivlaren.  ? Han ifrågasatte hela tiden, ler magister Boudin som nöjt kunde konstatera att den ?besvärliga? eleven hamnade inom journalistiken och pensionerade sig som informationschef i Alfa Lavals koncernledning. Cirka 60-talet avgångselever var man då 1955, somliga bor kvar i länet andra har flyttat långt. Längst söderut bor Karin Laurin som lever i Göteborg.  ? Men jag kommer tillbaka varje år. Jag har nämligen min gamla mamma Hilga Degerman kvar i livet. Hon är 94 år och helt vital och bor själv i Gunnarsbyn, berättar Karin som tycker skolträffen är en trevlig händelse. Roland Rehnbäck, som namnades om av fröken för att det i klassen fanns tre Lars-Erik, kommer också tillbaka med jämna mellanrum. Men han tycker det känns lite sorgligt med nedrustningen i Niemisel.  ? Ingen skola, enda affären har just gått i konkurs. När vi gick skola fanns här fem affärer en järnhandel och två kaféer, nu finns här ett skorpbageri. Om det är dött här på sommaren hur ska det då inte vara om vintern säger Roland med lite vemod i rösten. Nåväl, på 50-årsträffen var det allt annat än vemodigt. Gott fika! god mat, allsång, tipsrunda, dans i Sörbyn på kvällen. Nä, det var bara glada ansikten på ?skolbarnen? från Niemisel. Och får livet och hälsan fortsätta att vara bra så kanske det blir ett 60-årsjubileum också? Något som Roland Rehnbäck knappast lär ifrågasätta. Eller vad tror magistern?