50 år på samma arbetsplats

Nuförtiden är det inte så vanligt att man kan räkna in ett halvt sekel på jobbet!
Men på apoteket i Råneå finns en som kan, Britta Blomqvist heter hon. I sommar kliver hon av från en 50 år lång och uppskattad resa där färden började som pillertrillare och slutade som receptarie.

LULEÅ2006-03-06 06:30
Jag har alltid känt att det varit roligt att gå till jobbet. Jag har trivts, med fina arbetskamrater och med kunderna som jag följt flera generationerna. Vem hade jag varit utan alla dessa möten med människor, säger Britta och blir tårögd när hon tänker på en epok som nu slutar. Rollen som pensionär tar vid, en slags slutstation, definierar hon utan att lägga någon negativ prägel därvidlag.<br>&nbsp;? Jag började på apoteket den 1 februari 1956, säger hon och berättar att hon innan starten hann med att arbeta som barnflicka i Luleå ett tag. Men hemma i Råneå där hon är född hade föräldrarna en granne som sökt sig till apoteksjobb och Britta blev intresserad.<br>&nbsp;? Man fick börja med att packa paket som skulle skickas ut med buss till olika byar och så fick man trilla piller, göra dekokter och så kallade infusioner. Så småningom lät apotekaren en få stå vid disken och expediera, berättar Britta som ?slitit ut? nio apotekare! En av dem och den som var längst på sin post var nu framlidne estländaren Endel Ots, välkänd för Råneåborna.<br>Med tiden satte sig Britta Blomqvist på skolbänken, läste till apotekstekniker i Härnösand och receptarie i Umeå och Uppsala, delvis på distans. Visst fanns under alla åren ibland tanken på att sadla om. Men hon förblev trogen sin arbetsplats.<br>&nbsp;? Möten med människorna har varit givande för mig, säger hon men känner sig alltför lojal för att berätta närmare om det hon upplevt i sitt långa yrkesliv. Hon glädjer sig åt de tillfällen då hon kunnat hjälpa och betyda något för människorna på andra sidan disken.<br>Visst har det funnits dåliga dagar och visst har det kunnat vara kämpigt ibland att hålla det höga kravet på noggrannhet mitt i bruset av människor som det ofta är på ett apotek. Men det bestående intrycket är bara gott och det är med vemod hon ser fram emot sommaren.<br>I mitten av juli, när hon slutat officiellt, så är det en avundsvärt ungdomlig 67-åring som blir friherrinna. Och några fritidsproblem lär hon inte få. Hon och maken Herbert har två barn och fyra barnbarn:<br>&nbsp;? Fyra pojkar, säger hon. Stugan i Kängsön ska också få besök och kontakterna med vänner ska odlas. Arbetsplatsen kommer hon inte att släppa helt heller.<br>&nbsp;? Vi brukar ha träffar där pensionärerna bjuds in, förklarar hon innan kunderna pockar på hennes uppmärksamhet. Och receptarie Blomqvist expedierar ytterligare ett av de säkerligen hundratusentals paket mediciner hon lämnat över disk i ett halvt sekel. <br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om