42-åringen osäker i skuldfrågan

I går fortsatte rättegången mot den åtalade 42-åringen från Älvsbyn. Han fick inleda dagen med att berätta vad han minns från mordnatten i april. Och det är inte mycket, enligt honom själv. De minnesbilder han har är korta sekvenser från olika tidpunkter av kvällen. Han minns att han och den man som han står misstänkt för att ha mördat tumlar runt på golvet. Först ligger han själv i underläge med mannens händer i ett strupgrepp om sin hals. I nästa stund är det han själv som är ovanpå med händerna kring mannens hals. ? När jag håller strupgreppet om honom så märker jag att jag har blod på händerna. Vad jag tror så är det då jag får hammarslaget i huvudet, sade 42-åringen i går. I övrigt så minns han inget av själva bråket. Den minnesbild som nämndes under onsdagens förhandling, då 42-åringens försvarare sade att 42-åringen hade ett minne av att 18-åringen kommer med en kniv, visade sig ha varit en dröm. Funderat och funderat I går sade dock 42-åringen något som kan tolkas som en liten öppning för möjligheten att det trots allt kanske var han som utdelade knivhugget. ? Under den här tiden har jag funderat och funderat, och tänk om det är så som han (18-åringen) har berättat. Ju mer jag har funderat desto osäkrare har jag blivit ... nu har jag ju fått höra en annan historia. Tänk om det var jag som gjorde det. Men för mig är det ofattbart. I går hördes sju vittnen, två av dem bor i husen bredvid lägenheten där festen ägde rum. Två kvinnor berättade att det hade varit mycket högljutt i 18-åringens lägenhet under kvällen, så pass att de funderade på att larma polisen. Strax innan midnatt hörde en av kvinnorna en röst, som hon säger tillhör den åtalade 42-åringen. ? Han sade ?du ska få en enkel biljett dit upp och aldrig komma tillbaka?. Sedan hörde jag någon annan som sade ?det blir minst två år, fattar du det?. Kvinnan säger att hon är helt säker på att det inte var mordoffret som svarade 42-åringen. Hon känner nämligen till de inblandade och menar att hon kan känna igen deras röster. Stod inte rätt till Ett annat viktigt vittnesmål lämnades av den polis som var vakthavande befäl vid polisens länskommunikationscentral den aktuella natten. Innan någon av de utskickade polispatrullerna hade kommit till platsen ringde han nämligen upp 18-åringen på det nummer han fått av SOS Alarm. När 18-åringen svarade fick vakthavande intrycket att något inte stämde. ? Jag hörde att han var stressad på något sätt. Jag fick bara korta svar av honom, så jag frågade honom saker som han kunde svara ja och nej på. Det var som att han inte kunde prata, för att han var rädd. Jag hörde en person i bakgrunden så jag frågade om jag kunde få prata med denne och det fick jag, sade polismannen i rätten i går. Mannen som vakthavande pratade med var 42-åringen. Han var högljudd och berättade sluddrande att han och en annan man hade bråkat, men att det var lugnt nu. Han sade också att mannen han bråkat med låg och sov, när han i själva verket var döende. Vakthavande berättade att en ambulans var på väg, och en kort stund senare var samtalet över. Var mer frispråkig När vakthavande ringde upp 18-åringen en andra gång befann han sig utanför lägenheten. Då uppträdde han annorlunda. Han berättade att en man hade blivit skadad i halsen, att han andades stötvis och att gärningsmannen fortfarande befann sig i lägenheten. ? Jag uppfattade det som att han under det första samtalet var rädd för att prata med mig. Den andra gången jag pratade med honom var han mer frispråkig, sade polismannen. Rättegången, som var planerad att avslutas denna vecka, fortsätter inte förrän på onsdag. Rättsläkaren som ska höras är utomlands på semester och kan inte närvara förrän onsdag eftermiddag. Då väntas också åklagaren redogöra vad han yrkar på för straff.

42-åringen osäker i skuldfrågan

? Tänk om det var jag som gjorde det. Ju mer jag har funderat, desto osäkrare har jag blivit. Men för mig är det ofattbart. Den sade den mordåtalade 42-åringen under gårdagens rättegång. Men han menar fortfarande att minnesbilderna från mordnatten är i det närmaste obefintliga.