Hon är åberopad av både åklagaren och 23-åringen. Som nära anhörig så hörs hon inte under ed. Lindha Strömberg, åklagare, inleder.
Strömberg: du är mamma till 23-åringen. Hade du kontakt med honom innan händelsen denna kväll?
- Jag skulle träffa honom på dagen, på fredagen, vi skulle åka till en väninna till mig. Vi tänkte åka förbi honom och jag ringde åt honom men det var inget speciellt och allt verkade okej. Jag kommer inte ihåg varför jag skulle ha tag i honom, men en liten check innan jag skulle åka bort och så.
De har mycket kontakt normalt sett och hörs i stort sett av varje dag. Lindha Strömberg frågar hur mamman har uppfattat 23-åringen efter han avtjänade sitt fängelsestraff.
- Väldigt paranoid skulle jag säga. Alltid tittat över sig axeln. Vi har alla i familjen tyckt han haft det lite i sig men det var extremt mycket sedan han kom hem och tittar "åh den där bilen är efter", "de avlyssnar min telefon", det var mycket mer tydligt sedan han kom hem. Mådde bra gjorde han inte, men det gör man kanske inte när man suttit i fängelse.
Uppfattning om drog- eller alkoholmissbruk eller bruk?
- Alkohol vet jag att han brukar och alltid velat sluta med det. Droger har varit upp och ner. Jag upplevde inte det sedan han kom hem men jag kan ju ha fel.
24-åringen beskrivs som 23-åringens bästa vän.
Vet du hur länge han känt 24-åringen?
- Ungefär sommaren innan den fängelsedomen de lärde känna varandra. Det var första gången jag träffade 24-åringen. Före det hade jag aldrig hört talas om honom så jag tror det var då.
Sedan han kom ut har 23-åringe umgåtts mest med sina syskon och 24-åringen, enligt mamman.
Sa han något om vad han skulle göra under helgen?
- Han skulle ta det lugnt och det lät okej tyckte jag. Jag kände mig ganska lugn faktiskt.
Sedan har inte mamman mer kontakt med honom. När hon åkte bort till sin väninna har mamman satt telefonen på vibration för att inte störa värdparet. Hon vaknar tidigt på lördagsmorgonen av att den vibrerar, den 2 november.
- Jag tog den och såg att det var massor med missade samtal (bland annat från 23-åringen).
- Jag sa det är 23-åringen, instinktivt visste jag att det var det. Jag kände på mig att det var det...
Hon beskriver morgonen den 2 november som chockartad.
- Chock, jättechock. Jag bara rusade ner och ringde runt lite ... jag bad min väninna gå ut på internet och det gjorde hon och jag satt där vid datorn för att se vad som hade hänt, vi visste ju ingenting, så tittade jag på telefonen och såg att jag hade missade samtal från 23-åringen och att ett hade gått till röstbrevlådan. Jag minns att vi tittade på datorskärmen, jag tryckte på det och det första jag tänkte och sa var att han hade spelat in det frivilligt först, det var min första tanke.
Hon ringde sedan till släktingar, bland annat 23-åringens morbror och fick då höra att denne hade skjutsat hem 23-åringen.
- Då polisen ringde stod de utanför mitt hem i Piteå och sa att de ville höra mig. Då sa jag direkt att "jag har något ni vill höra". Det gick väldigt fort så var en polis med. Vi lyssnade av meddelandet och sedan beslagtog de min telefon. Det var när jag fick tillbaka den jag började lyssna mer och urskilja röster.
- Jag har haft fem månader på mig att lyssna och det låter kanske groteskt men det har varit viktigt för mig att lyssna på det för att försöka få svar.
Hon berättar att hon har träffat 24-åringen tidigare. Vid ett tillfälle har han varit hemma hos dem.
- Trevlig, artig, inte jättepratsam men i alla fall hört honom prata, säger hon om 24-åringen, i alla fall i nyktert tillstånd.
- Jag vill bara tillägga att jag inte tar någon av pojkarna runt ryggen i det här, säger mamman.
Var det någon tvekan att du skulle lämna in detta i polisen?
- Nej.
Vad kände du när du hörde det här samtalet?
- Fruktansvärt kall, tom, kaos. Det snurrar fortfarande i huvudet.
Vad sa din bror till dig (23-åringens morbror)?
- Han sa inte direkt att han hade skjutsat dem till mig men det sa han till min särbo. Han har inte velat prata så mycket om det, det har varit jättejobbigt för honom också.
Hade han gjort några iaktagelser på några av dem?
- Han tyckte 23-åringen var lite forcerad och att han hade sagt att han skulle sluta dricka. Han hade sett att han var lite röd på en hand men han tänkte att det var Halloween, säger mamman.
Mamman trodde först att 23-åringen råkade spela in meddelandet men ändrade sig sedan.
- Ganska snabbt kom jag under fund med att det inte var det då slutfrasen är att han säger "hallå, hall..." och då förstår jag att han omedvetet spelat in det. Utifrån det jag hör kan jag inte säga vem som gjort det värsta, det kan jag inte utifrån det jag hört. Jag hör det jag hör och kan dra slutsatser men kan inte säga utifrån det, det är sådana saker som sägs som gör att... i slutet säger 23-åringen mycket saker som gör att jag inte vet. 24-åringen säger mycket saker som gör att jag först tänker att det är han och sedan blir osäker. Utifrån det jag skrivit ner och lyssnat kan jag inte säga att jag vet vem som gjort vad, säger hon.
- Men att de är med båda två, defintivt. Det är jag säker på. Det är min uppfattning.
Hon beskriver att 23-åringen mått dåligt i stora delar av sitt liv. De går nu igenom röstlådemeddelandet, där mamman noterat vem hon tror säger vad. Åklagare: du är säker på att 23-årignen säger "jag vill döda" och 24-åringen sedan säger "jag vill också döda"?
- Jo. Det var väldigt jobbigt att lyssna på meddelandet men jag tog ett beslut om att jag ville hitta ett svar och ville veta. Då upptäcker man ganska fort att 24-åringen har mörkare röst än 23-åringen. Jag känner 23-åringen väldigt bra och upplever att han väldigt fort efter adrenalinruset blir saklig och är mer sammanhängande och försåtr att det är kört. Jag tycker jag hör det på hans röst och att han förstår att "det här kommer aldrig att gå".
Du uppfattade tidigare att båda var med på det. Det finns saker som jag uppfattar som gör att det låter som att 23-åringen ska ta på sig händelsen. Har du samma uppfattning?
- Lite grann. Men utifrån det han säger på slutet "asså jag vill döda" gör det mig lite kluven. Jag kan inte säga och peka ut någon av pojkarna gällande vem som gjorde själva handlingen.
23-åringens advokat Kjellgren tar över. Det handlar om 23-åringens rökning.
Hur behandlar han sina cigaretter innan han börjar röka?
- Röker han långa gör han som mig och klipper eller skär av filtret.
Om han har korta?
- Då gör han ingenting.
Varför gör man det?
- Det kanske sitter i hjärnan men röker man långa cigaretter får man dra djupare för att få den smak man vill ha. Därför kapar man filtret på dem.
Har han alltid gjort så?
- Ja, det tror jag.
Mamman har sett 23-åringen skära av cigarettfilter förut.
De redogör nu för 23-åringens diagnoser: adhd, bipolär, trotssyndrom. Han har haft kontakt med vården "otaliga gånger", sedan han var liten.
Kjellgren: Hur är hans förmåga att hålla koll på saker?
Om han gör en sak åt gången kan han hålla koncentrationen säger mamman.
- Men det måste vara på bara en sak.
- Han tappar lätt tråden och ska han säg något tappar han lätt bort vad han ska säga. Ser han en film är han som lite okontaktbar och går inte att prata med. Lyckas man få honom från skärmen har han tappat filmen och vet inte vad som skett i den.
Mamman menar 23-åringen även har svårt att hålla fokus på mer än en person i en diskussion.
24-åringens försvarare, Grönberg, tar över.
24-åringen har varit hemma hos 23-åringens mamma en gång. I övrigt har hon träffat honom i 23-åringens bostad. Hon lyssnade första gången på röstbrevlådemeddelandet på morgonen 2 november. Grönberg frågar nu röstlådemeddelandet.
Åklagare Magnus Nilsson visar bild på den mattkniv som använts. Mamman till 23-åringen känner inte igen den specifika kniven.
Fråga: Hur upplever du att han fungerar när han ska göra saker rent praktiskt?
- Får han fokusera på en sak fungerar det. Men när det blir för mycket fixar han inte riktigt det. Han blir frustrerad och han är så att man inte får säga "får jag hjälpa dig?". Han vill fixa det själv men klarar inte av för många saker samtidigt. Han blir väldigt frustrerad.
- Det tar sig uttryck i att han kastar något i golvet eller slår en näve i en dörr. Det finns hur många exempel som helst från att han var liten fram till idag.
Just det, att han kastar något i golvet etc, sker dock när han blir frustrerad över att han inte klarar av något, inte specifikt i diskussioner, om jag tolkar mamman rätt.
Första gången 23-åringen bar kniv på sig var han 14 år.
- Nä, det är väl inget man visar sin mamma även om man har en bra relation, säger hon om huruvida hon sett 23-åringen bära kniv.
Har du sett honom ta bort filtret på cigarett med kniv?
- När vi är hemma tar han en sax eller kniv och knipsar.
Hur reagerar 23-åringen om man säger åt honom eller ifrågasätter honom?
- Han vill för det mesta ha sista ordet. Det blir ganska livliga diskussioner. Hans åsikter är de rätta, så är det.
Hon känner inte till så mycket om den misshandeln 23-åringen sedan är dömd för. Hon var dock på rättegången och vet att 24-åringen och 23-åringen var bråkiga ihop.
- Jag har som kollat på notiser i Piteå-tidningen efter varje helg om man säger så, säger hon.
Förhöret är avslutat. Den siste som ställde frågor var Lindha Strömberg, åklagare.