17,5 miljoner mer till Umeå
Det kostar Luleås skattebetalare 3,5 miljoner extra per år att skicka sopor till Umeå i stället för till Boden. Samtidigt uppger SKL att kommuner mycket väl får ställa miljökrav vid upphandlingar. - Detta hade nog kunnat undvikas, säger Peter Wenster, SKL.
LÄSER OM SOPAVTAL. Charlotta Fredlander, miljöstyrningsrådet, och Peter Wenster, SKL, experter på miljöanpassad upphandling, råkade befinna sig i Luleå på fredagen.
Foto: Roland S Lundström
Mellanskillnaden (räknat på 1.750 kronor till Boden) är 3,5 miljoner kronor per år, 17,5 miljoner under hela avtalstiden.Utöver detta innebär ju skillnaden i avstånd mycket längre vägtransporter med allt vad det innebär av utsläpp, annan miljöpåverkan och vägslitage. Skillnaden mellan Umeå och Boden motsvarar 9,5 varv runt jorden per år, om man räknar med returresorna.- Min högsta önskan är ju att vi kan leverera vårt avfall till Boden. Men vi har stött och blött frågan och det gick inte, säger Lisbeth Almqvist, chef för avfallssektionen och tillägger:- Det ska intressant att följa diskussionen med anledning av detta.Det står också nu klart att Beab inte ville ha mer än 16.000 ton avfall per år från Luleå. Det var dock inte därför deras anbud diskades, det berodde på att man lade in en del önskemål om förändringar ("reservationer") i anbudet.Kommunen hävdar att man inte hade något val, lagen om offentlig upphandling gör det omöjligt att ta annat anbud än det från Umeå energi. I detta får man stöd av inköpschefen Jerry Öhman.- Jag kan inte se annat än att tekniska förvaltningen gjort rätt, säger han.Hade kunnat undvikas
Men sedan årsskiftet är lagen förändrad och på fredagen satt ett 30-tal kommunala upphandlare och några politiker på en konferens i Luleå anordnad av Sveriges kommuner och landsting (SKL).Konferensen handlade om kommunernas nyvunna möjligheter att köpa varor och tjänster med miljö och klimat i fokus, så kallad miljöanpassad upphandling.Kurirens artikel om sopavtalet läses av dem som leder konferensen.- Jag ser att en politiker här uttalar sig om att lagen om offentlig upphandling inte tar hänsyn till miljön. Men det är fel. I denna upphandling har jag en känsla av att man inte utnyttjat de möjligheter som finns, säger Charlotta Frenander från Miljöstyrningsrådet.- Utan att känna till hur upphandlingen gick till hade nog detta kunnat undvikas, säger Peter Wenster, SKL.De båda ger en redogörelse för olika former av upphandlingar, bolagsbildningar och avtal som ger kommunerna stora möjligheter att styra inköp av tjänster och material. Ord som direktupphandling, ensamrätt, kommunförbund och gemensamma nämnder flyger genom luften.Måste tänka sig för
Kontentan är dock att lagar och regler ger en hel del svängrum men att kommunerna måste tänka sig för, särskilt vid utformandet av förfrågningsunderlag.- Det går ju att lägga in krav på transporter i en sådan här upphandling, att leverantören ska hämta soporna också. Men då riskerar man ju att bjuda in andra aktörer som i första hand sysslar med miljötransporter. Och då kanske ens sopor hamnar i Uppsala, eller i Tyskland, säger Wenster.Avfall och dess förbränning hanteras ofta av kommunala bolag och det finns både för- och nackdelar med att bolagisera. En risk man tar genom att bolagisera är att kommunen då öppnar sig för konkurrens. En kommun kan då inte ens bränna sina egna sopor utan upphandling vilket leder till att även Boden måste skicka sitt avfall till Umeå, till exempel.Wenster och Frenander menar att Luleå kommun borde "ta nya tag i frågan".- Man är ju inte tvingad att fullfölja detta. Om det känns svårt av policy- och miljöskäl kan man begära en förhandling med berörda parter, säger Wenster.Han sammanfattar de möjligheter kommuner och landsting har när det gäller att ta hänsyn till miljön vid upphandlingar.- Man får och det går.
Så jobbar vi med nyheter