150/del 21: En framtid svår att sia om

Det finns många anledningar att fundera över sanningshalten i uttrycket att Norrbotten är som eljest. Men ibland stämmer det.
Ta till exempel det här med tidningarna.
I resten av landet har tidningssammanslagningarna ofta handlat om att en stor dominerande tidning köpt in en mindre och inlett samarbete kring i första hand annonser, teknik och distribution men ibland också mellan redaktioner. Men inte i Norrbotten. Här finns två tidningar med olika partifärg som båda har ambitionen att vara hela länets. Ekonomiskt jämbördiga dessutom och bittra konkurrenter. Trots det ingår de sedan 2008 i samma koncern ägd av Norrköpings Tidningar.
1981 räknas som det absoluta bottenåret för svensk dagspress, men snart randades högkonjunkturens 1980-tal. Antalet flerdagarstidningar växte och plötsligt fanns där lika många som under 1960-talets första år.
De första tecknen på nästa lågkonjunktur började skönjas redan 1989 och i början av 1992 begärdes A-pressen i konkurs. Under hela 1990-talet krympte upplagorna för dags- och veckopressen. Morgontidningarna gick tillbaka med ungefär 15 procent och kvälls- och veckotidningarna med det dubbla.
1998 köptes konkurrenten NSD upp av det norska börsbolaget Orkla, den lokala arbetarrörelsen och Piteå-Tidningen. 2001 antog Norrbottens-Kurirens ägare Högerns förlagsstiftelse och stiftelsen Norrbottenspress ett bud från Norrköpings tidningar om att köpa tidningen. Detta banade väg för nästa stora tidningsaffär i Norrbotten.
Stor omställning
2007 blev Norrköpings Tidningar huvudägare (51 procent) för NSD och bildade tillsammans med de andra ägarna Piteå-Tidningen (25,3 procent) och den lokala arbetarrörelsens ägarbolag Valrossen AB (23,7 procent) bolaget Norrbottens Media AB. 
En av många konsekvenser blev att Norrbottens-Kuriren i och med sammanslagningen flyttade ut ur huset Nils Petter Isakson lät bygga 1889 och in under samma tak som sin värsta konkurrent. Att tidningarna fortsätter att vara journalistiskt självständiga har varit svårt att förklara för läsare och allmänhet.
–  Sammanslagningen var ju naturligtvis en fantastisk stor omställning för alla. Inte minst kändes tanken på att hamna i samma bolag som konkurrenten i det närmaste omöjlig. Samma sak med att lämna Kuriren-huset, självklart var det en jobbig tid, säger Norrbottens-Kurirens chefredaktör Mats Ehnbom.
Oavsett hur fusionen upplevts känslomässigt anser Mats Ehnbom i dag att den ur ett ekonomiskt perspektiv var helt nödvändig.
–  Vi har fler journalister anställda i dag än vad vi hade före fusionen, något som jag tycker är viktigt att påpeka. Även om pappersupplagan är ständigt krympande så ökar vi vår räckvidd. Enligt SIFO:s beräkningar når Norrbottens-Kurirens papperstidning cirka 70.000 läsare varje dag, en siffra som varit stabil de senaste fem åren. Till det ska läggas webbens mellan 90.000 till 100.000 unika besökare i veckan. I dag är det få tidningar i landet som står utanför en koncern. Övergången från papper till andra sätt att distribuera tidningar kostar pengar i form av ny teknik och det är den huvudsakliga orsaken till att hela branschen tvingats in i olika former av koncernsamarbeten, säger Mats Ehnbom.
Vattentäta skott
Medan redaktionerna har vattentäta skott mellan sig, är samarbetet fullt genomfört inom alla andra avdelningar på tidningarna. På annonssidan existerar exempelvis bara Norrbottens Media AB, och situationen är självklart lite svårförklarad.
–  Många tror att Norrbottens-Kuriren och NSD är samma tidning, vilket det ju inte alls är. I bolagets ledningsgrupp sitter det folk från både Kuriren och Norrländskan, annars skulle det ju inte fungera. Men där talar vi aldrig om frågor som rör journalistik eftersom vi är konkurrenter, säger Mats Ehnbom.
För bra precis ett år sedan genomfördes ytterligare en förändring när Norrbottens-Kuriren slogs ihop med Norrbottens Medias lokala tv-kanal 24Norrbotten, medan konkurrenten gick ihop med gratistidningen Extra.
–  Till skillnad mot den förra sammanslagningen var det här väldigt odramatiskt och handlar om en organisationsförändring som vi hoppas ska kunna gynna både tidningarna och tv-produktionen.
Att det ur demokrati- och yttrandefrihetssynpunkt är viktigt med konkurrensen tidningarna emellan är naturligtvis självklart. Men den vanligaste uppfattningen när länstidningarna diskuteras är att det i framtiden endast kommer att finnas en enda. 
–  Det handlar om två mycket starka varumärken, två av de mest välkända i Norrbotten. Det är inget man överger utan att det får konsekvenser, inte minst ekonomiska. Journalistiken är dessutom inte i kris, fler än någonsin läser det vi skriver, men allt färre betalar för det. Jag tror på den lokala journalistikens kraft och betydelse, på att det lokala är framtidens hårdvaluta. I 150 år har Norrbottens-Kuriren varit oerhört viktig för samhällsutvecklingen i länet och även i framtiden kommer folk att vara beroende av kunskap om sitt närområde för att kunna fatta beslut i olika frågor, säger Mats Ehnbom.
Vis av erfarenhet undviker Mats Ehnbom och hans kollegor i dag alla tvärsäkra uttalanden om framtidens medieorganisationer, teknik och distributionsformer. Hittills har nämligen många prognoser slagit fel.
Elektronisk tidning
Samma år som Norrbottens-Kuriren firade 100-årsjubileum 1961 nådde televisionen ända upp till norr med sina sändningar. I ett fotomontage på själva födelsedagen den 14 december sitter en herre och läser Kuriren i en rundad tv-ruta.
Tio år senare trodde många i branschen att papperstidningen skulle bli elektronisk, något som diskuterades på konferenser världen över. Tv-åldern var på väg att skifta till dataåldern och oron inför det nya var stor. Särskilt bekymrade man sig över småannonserna som alltid haft stort läsvärde. Vad skulle hända om de försvann från tidningssidorna?
Den gången kom prognoserna på skam, men sedan dess har papperstidningens förestående död upphöjts till sanning många gånger. Denna höst har till exempel en grupp utländska forskare gått så långt att de förutspått ett exakt årtal för avvecklingen i USA: 2017.
Många fördelar
–  Det tror jag inte på. Utvecklingen går inte så fort som man tror och framför allt tar den inte alltid samma vägar som man tror. Jag har sett så många profetior under så många år och jag tror inte längre på att papperstidningen kommer att försvinna under överskådlig tid, säger medieforskaren Ingela Wadbring på Mittuniversitetet i Sundsvall.
Anledningen är bland annat papperstidningens fördelar, resonerar Ingela Wadbring. För läsaren är den överblickbar och portabel på ett helt annat och enklare sätt än de digitala medierna. Men även annonsörerna ser fördelar.
–  För tio år sedan tog man bort platsannonserna från papperstidningarna och lade ut dem på nätet istället. Problemet blev att bara de arbetslösa nåddes av annonserna. I tidningen såg alla dem, även den som egentligen inte hade tänkt söka nytt jobb. Samma sak med en rad andra varor och tjänster.
Att människor är rätt tröga visar bland annat Ingela Wadbrings egen forskning. Det tar tid att ändra sina vanor och det blir svårare ju äldre man blir. Den som fyllt 40 lägger möjligtvis till en ny vana, men behåller samtidigt sina gamla.
Fler konkurrenter
Strax innan förra sekelskiftet var dagstidningarnas upplagor som störst. Samtidigt byggde tidningarna upp sina webbplatser, som fick sitt genombrott först efter den stora bredbandsutbyggnaden 2005.
Sedan våra medievanor började kartläggas regelbundet 1979 har vi lagt ner i genomsnitt sex timmar per dag på medier. I dag är motsvarande siffran 6,5.
–  Vi har inte mer tid, men mer som konkurrerar om
vår tid. Tv drabbas mest. Primetime är det mycket som
händer, tidningarna har sin tid på morgonen, då är det inte mycket som konkurrerar. Och även om upplagorna sjunker går branschen inte dåligt ekonomiskt. Lågkonjunkturerna ställer visserligen till det, men när tiderna blir bättre får det snabbt genomslag, säger Ingela Wadbring.
–  Journalistiken har ju heller aldrig någonsin burit sina egna kostnader och dagens ledningar måste ställa sig frågan om alla verksamheter ska bära sig eller om det räcker med att hela koncernen går med vinst. Ta Schibsted till exempel. Aftonbladets nätupplaga går inte bra ekonomiskt, medan Blocket gör det.
Klasstillhörighet
Ingela Wadbring är ganska säker på att hon under sin livstid kommer att kunna fortsätta att läsa sin tidning på papper, ändå kommer mycket att förändras. Bland annat tror hon att klyftorna i samhället ökar och att tidningsprenumerationer blir en markör som signalerar klasstillhörighet.
–  Många kommer inte att bry sig om att prenumerera eftersom de inte finner tidningarna tillräckligt angelägna. Det vi skriver om måste beröra, vara viktigt och värt att betala för och jag är inte helt säker på att det vi journalister tycker är viktigt överensstämmer med vad läsarna tycker.
–  Samtidigt går det inte att sätta sig ner och diskutera vad läsarna vill ha. Vi människor är nämligen så vana vid tidningar att nästan ingen kan säga vad man saknar. Det hela är minst sagt komplicerat.