De svåra tiderna satte självklart spår i tillvaron på många olika sätt.
I början av september 1924 kan man under rubriken "Livligt på teaterscenen i höst i Luleå?" läsa om vad publiken har att vänta sig "om intet oförutsett inträffar", som underrubriken lyder.
Turnerande professionell teater var en helt igenom privatfinansierad verksamhet, mycket kunde hända på de långa vägarna från huvudstaden. För att vara på den säkra sidan var det nog bäst att förse rubriken med ett frågetecken.
Artikeln inleds med ett konstaterande om att inte bara människorna utan också fru Thalia genomkämpat svår hungersnöd, men nu tycks det som om "den sköna damen" är på väg att återhämta sig, något signaturen Nicolas gläds åt.
I tidningen gör han sig nu till tolk för alla dem som under dessa svåra år saknat de etablerade teaterdirektörerna med sina välkända aktörer och i stället fått hålla tillgodo med skådespelarinsatser "som icke kunna glädja folk med teatersinne".
Nu tycks ordningen återställd, livet börjar återgå till det vanliga och av artikeln att döma har Stadsfullmäktige dragit sitt strå till stacken för att säkra Luleås teaterutbud genom att gå in med någon form av förlustgaranti till direktör Andersson på Luleå teater som är den som köper in de föreställningar som de turnerande sällskapen erbjuder publiken.
Kända namn
Det är inga okända namn som gästar Norrbotten denna höst. Den redan då mytomspunna Harriet Bosse färdas norrut i teaterdirektör Wilhelm Högstedts ensemble för att ge Ibsens Ett dockhem tillsammans med bland andra en mycket ung Edvin Adolphson. Samma teaterdirektör gör också en nordlig höstturné med det engelska lustspelet Kärleksstriden med dåtidens superstjärnor Karin Molander och Lars Hansson i huvudrollerna.
Karin Swanström, något så ovanligt för sin samtid som en kvinnlig teaterdirektör, turnerar under hösten med Leo Tolstojs Utan Gud och från Montmartre-teatern i Stockholm kommer dess stora stjärna Edna Panduro som enligt artikelförfattaren "lagt hela Stockholm för sina små fötter i den glada och goda revyn Högre upp" som nu också kommer att spelas i norr.
De flesta teatersällskapen gästar flera orter. Så spelar till exempel Harriet Bosse i "Boden på fredag, Älvsbyn på lördag, Piteå söndag, Luleå måndag, Gellivare tisdag, Malmberget onsdag och Kiruna på torsdag". Så här efteråt undrar man hur de hann, bara transporterna måste ha tagit tid.
Även om det skulle dröja många år innan Norrbottens-Kuriren fick någon kultursida började kulturmaterialet vid den här tiden att samlas under vinjetter som "Teater och musik". Då och då skrevs det artiklar som berättade om kommande evenemang och emellanåt kom det också en och annan recension av litteratur, musik, teater och konst.
Kultur även i tidningarna
Den första svenska kultursidan publicerades i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1918. Egentligen är det en överdrift att tala om en sida, i själva verket handlade det om några spalter av dåtidens stora tidningssidor som förseddes med en särskild vinjett.
Sakta men säkert följde de stora tidningarna efter och när Carl-Adam Nycop 1944 startade Expressen bestämde han sig för att satsa på en kultursida med framskjuten position som en motvikt till den hårda nyhetsorienteringen i tidningen i övrigt.
Lokaltidningarnas kultursideshistoria är betydligt yngre och dateras några decennier senare, vilket alltså inte betyder att man dessförinnan inte bedrev kulturjournalistik. Däremot är systematiseringen av kulturmaterialet till egna sidor och mer renodlade artikelformer av senare snitt.
Marika Hansson, informatör på Norrbottensteatern, har lusläst Norrbottens-Kuriren från 1800-talets mitt och fram till 1930-talet i jakt på annonser, recensioner och artiklar om teater i länet.
Teaterbok
För några år sedan tog hon tjänstledigt för att fördjupa sig i det hittills outforskade ämnet om den professionella teaterns historia i Norrbotten. Målsättningen är att skriva en bok.
- Jag tänker mig en bok som det är roligt att bläddra i, med gott om bilder, anekdoter och berättelser om betydelsefulla människor, säger Marika Hansson, som sitter med ett omfattande researchmateriel.
Pärmar rymmer förteckningar över teaterföreställningar i kommun efter kommun. Under de månader Marika Hansson ägnade sig åt efterforskningarna besökte hon samtliga kommuner, läste teaterföreningarnas och Riksteaterns protokoll och handlingar i arkiv, tog del av gästböcker, grävde i teatermuseets samlingar och intervjuade åtskilliga personer runt om i Norrbotten.
Dessutom gick hon igenom länets tidningar i sin jakt på teaterhistorien, noterade annonser för att sedan söka vidare i spåren efter dem.
- I Boden till exempel, spelades den första professionella teaterföreställningen 1891. I Luleå annonserades det redan den 12 september 1879 om föreställningen En brottslig betjent - ett lustspel i två akter. Föreställningen gavs av en ensemble ledd av teaterdirektör J. Selander och vid samma tillfälle bjöds publiken också på Carl XV i hvardagslag eller som den också hette Ett äfventyr å Ulriksdal. Det var en komedi i två akter som enligt reklamen var "genomsedd och gillad av H. M. Konung Oskar II", berättar Marika Hansson.
Dagen efter gav J. Selanders teatersällskap också Jeppe på Berget, allt i Stadshusets salong.
Tio föreställningar per år
Innan järnvägens nordliga dragning handlar det om cirka tio gästande föreställningar per år under de isfria årstiderna. 1903 uppgår antalet föreställningar till det tredubbla i Luleå, i Kiruna ges elva föreställningar.
- Från Kiruna har jag berättelser om hur folk köade för att få köpa biljetter i vintermörkret redan fem på morgonen. Dit kom inte bara svenska utan också en del norska teatersällskap. Även i Tornedalen var teaterintresset stort, självklart i Haparanda, men också på andra orter. Där fick man också besök av finska teatergrupper. I Älvsbyn har man tagit emot gästande teatersällskap sedan 1915, samma sak i Jokkmokk där man bland annat spelade Bernard Shaws Pygmalion det året, säger Marika Hansson.
Tidigt lärde sig arrangörer och gästande teatersällskap att samannonsera och redan på femtiotalet börjar diskussionen om en egen länsteater försiktigt ta fart i Norrbotten.
Vid det här laget säger sig Marika Hansson ha gått och blivit bekant med många av de resande teaterdirektörerna.
Intressanta historier
- Många av dem har självklart intressanta historier och jag valde att ägna mig åt den professionella teatern eftersom materialet annars skulle ha blivit ohanterligt - amatörteatern har varit så enormt stor i Norrbotten.
Hur det ska gå med boken kan hon inte svara på just nu. Förutom ett projektstöd från landstinget har hon finansierat hela projektet med egna medel. För att kunna slutföra det behövs helt enkelt mer pengar.
- Som enskild person utan någon organisation bakom mig är det nästan omöjligt att få ihop tillräckligt med resurser till ett projekt som detta. Men det är synd att inte få berätta den här historien - den är nämligen mycket intressant.