På en helsida berättar han om en liten pojke som han följt en vårdag under rubriken "Det våras... då är det skönt att vara grabb". På sista bilden ser vi hur pojken somnar därhemma i sängen efter en dag fylld av äventyr.
Det är bilderna som berättar, texten är sparsmakad, bara några få rader. Från att ha varit något av det dyraste materialet i tidningen, hade bilden med hjälp av ny teknik med fotoelektriska klichémaskiner förvandlats till ett av de billigaste.
Intresset och attityden till fotografiet hade också förändrats och att foto börjar bli en hobby förstår man av den fotoskola som publiceras i Kuriren sommaren 1950. Under de här åren blir bilderna inte bara fler i tidningen, de ändrar också karaktär. Tidigare har det mest handlat om porträtt, nu rör det sig allt oftare om bilder av händelser.
Pappersbrist
Under en period blir bildreportagen ett stående inslag. Den här våren följs Rolf Ericsons bland annat av Lokes (Folke Åströms) om stadslivet i Haparanda och signaturen Wells skildring av ett flottarlags vedermödor på isdämda vatten i Gällivare.
Krigsslutet hade i hela Sverige blivit startskottet för en dynamisk ekonomisk period. Det fanns många behov att tillgodose och importen ökade snabbare än exporten. För att återställa balansen i utrikeshandeln infördes regleringar, något som bland annat ledde till att papper - en av de viktigaste och mest eftertraktade exportvarorna - ransonerades på den inhemska marknaden. För tidningsbranschen innebar det att sidantal och därmed annonsintäkter begränsades. Rubriker krymptes, texter trycktes ihop, sidorna blev kompakta och bildfattiga.
Men 1950 hade de flesta regleringar hävts samtidigt som Koreakrigets utbrott på sommaren innebar en internationell konjunkturuppgång som fick stort genomslag i svensk ekonomi. För Norrbottens del skulle den här perioden innebära vad ekonomihistorikern Maurits Nyström senare skulle beskriva som "en industriell skördetid" med höga priser på råvaruexporten och med sådana juveler i kronan som det nyanlagda NJA, det snart förstatligade LKAB och ASSI. Dessutom växte efterfrågan på elkraft och exploateringen av älvarna gjorde att arbetstillfällena var många.
Kvällstidningens intåg
Det framväxande konsumtionssamhället gav dagstidningarna goda annonsintäkter och när utrymmet inte längre begränsades av bristande tillgång på papper satsade man på ett breddat innehåll där bilder, men också förströelsematerial, fick ta plats som aldrig förr.
Hittills hade Norrbottens-Kuriren, precis som de flesta andra landsortstidningar, kommit ut på eftermiddagarna. 1943 började man ge ut dubbla upplagor, en på morgonen och en på eftermiddagen, med hänsyn till prenumeranterna utanför Luleå och Boden som genom de försämrade kommunikationerna under kriget fick sina tidningar först sent på kvällarna. Så småningom övergick man helt till morgonutgivning.
Eftermiddagarnas tomrum fylldes snabbt av kvällstidningarna som under femtiotalet satsade hårt på att bli rikstidningar med redaktioner över hela landet. Kvällstidningarna presenterade också en journalistik där människorna sattes i centrum, något som smittade av sig. I Norrbottens-Kuriren dök det till exempel under de här åren upp nya inslag i form av läsarbilder på "Dagens flicka" och "Dagens pojke", olika avdelningar tillägnade bland annat kvinnor och barn och "söndagsläsning" i form av långa reportage och initierad kulturjournalistik tillkom.
Enbomaffären
I fråga om näringspolitiken tycks de olika politiska grupperingarna i stort sett ha varit ganska överens om att staten skulle vara huvudaktör och garant för en form av kontrollerad kapitalism. I skuggan av det kalla kriget rådde det också enighet mellan de stora riksdagspartierna i avståndstagandet från kommunisterna.
När säkerhetspolisen griper den förre medarbetaren i Norrskensflamman, Fritjof Enbom, för spioneri och senare också dem han pekar ut som medhjälpare blir det tidsandan och inte bevisen som fäller domarna över de åtalade. Senare skulle det visa sig att Enbom sannolikt var mytoman och att spionanklagelserna var minst sagt bräckliga. I dag framstår hela historien som ett rättsövergrepp där anhöriga fortfarande väntar på upprättelse. I sin bok om spionaffären Enbom och kalla kriget Kodnamn: Mikael (Ordfront 2008) påminner journalisten och författaren Tomas Bresky om konsekvenserna av att rättsväsende och media gör gemensam sak under ett starkt ideologiskt tryck. I en intervju med Bresky erkände också Kurirens dåvarande chefredaktör Ivar Frick många år senare utan omsvep att en del av tidningens skriverier i Enbom-affären var både överdrivna och styrda av det politiska stämningsläget. Norrbottens-Kuriren blev också en av flera tidningar som fick stå till svars i en tryckfrihetsrättegång som följde Enbomsaffären. Tidningens ansvarige utgivare Halvar Isakson frikändes dock.
En gång tidigare hade Norrbottens-Kuriren åtalats i en tryckfrihetsrättegång. 1941 frikändes ansvarige utgivaren Rudolf Isakson efter en rättegång med anledning av att en av tidningens krönikörer antytt att president Roosevelt led av paranoia när han ansåg att Amerikas säkerhet var hotad.
Hästar och bilar
I femtiotalets början publiceras annonser om Volvos nya PV 444 sida vid sida med reklam om starka arbetshästar på Kurirens förstasida. Artiklar berättar om folkliga kändisar som Stålfarfar och Snoddas, den första kvinnliga polisen i Kiruna "fru Alice Jonsson" och den duglige skogarbetaren "fru Hilka Repo" i Skröven, som tjänar minst lika bra som sina manliga arbetskamrater på sitt ackordsarbete.
I Boden invigs ett "ultramodernt" badhus, Eyvind Jonson fyller 50 och tillägnas en stor artikel signerad den gode vännen Arvid Moberg och den 25-årige poeten Folke Isaksson uppmärksammas efter debuten med diktsamlingen Vinterresa. Ett par månader kan han nu glädja sig åt att stå i medelpunkten i det litterära Uppsala, "man är vänlig mot debutanter" som skribenten med signaturen Paul Patera skriver.
Tre dagliga tecknade serier kan numera också läsas på de gigantiska tidnin gssidorna: Mandrake, Peter Falk och Blondie.
En vacker sommardag i juli 1954 samlas 20.000 Lulebor för att bevittna invigningen av Bergnäsbron, landets då längsta över fritt vatten. 896,5 meter lång, 13 meter bred med sju bågspann och en broklaff. Fyra och ett halvt år hade bygget tagit.
Symbolisk bro
Sett i historiens backspegel är bron symbolisk med tanke på den ökade rörlighet som skulle komma att bli ett viktigt inslag i byggandet av det välfärdssamhälle som nu började skönjas. När småbruken lades ner och skogsbruken mekaniserades blev befolkningsförändringarna dramatiska. I Luleå byggdes flera nya bostadsområden för att kunna ta emot alla dem som sökte arbete. Men många norrbottningar svängde aldrig av mot Luleå utan fortsatte söderut, en process som faktiskt pågår än i dag.