1913 var ett händelserikt år. I USA införde Henry Ford löpande band i sin bilfabrik i Detroit.
Tangon introducerades i Europa. I Tyskland förbjöd kejsaren sina officerare att dansa nymodigheten i uniform.
I Sverige infördes både folkpensionen och motboken som ransonerade alkoholinköp. På Svenska teatern gjorde en lovande skådespelare sin scendebut. Det var Gösta Ekman den äldre.
Och i Kiruna föddes ett gossebarn som fick namnen, Ernst Åke Blixt.
Ett samtal med Åke Blixt förändrar onekligen ens perspektiv på tiden.
I 42 år arbetade han för SJ. Han började som lokbiträde 1936. Då användes fortfarande ånglok på vissa sträckor i Sverige.
Med tiden blev han både lokförare och lokinspektör innan pensioneringen 1978.
– Det var lite tidigt, men var ju tvungen att gå när åldern var inne på den tiden.
Tillsammans med sin livskamrat Karin fick Åke Blixt uppleva mycket, inte minst i skärgårdsstugan på Brändöskär. Hustrun gick bort 26 juni 2014.
I dag kör han inte längre bil. Det gjorde han fram till 98-årsåldern.
I 40 år har han varit pensionär.
– Det känns rätt skapligt. Jag kan fortfarande ta mig ut och proviantera. Jag brukar söka mig ut i södra hamn så fort solen visar sig, berättar 105-åringen som i dag är beroende av sin rullator.
Har du något råd till alla som vill uppnå en sådan aktningsvärd ålder?
– Nej, det handlar om att leva ett normalt liv. Jag har inte ätit något speciellt, vanlig husmanskost, men så har jag aldrig rökt.