Videon är inte längre tillgänglig
Har du åkt hem från krogen till tonerna av Thorleifs eller Vikingarna? Då är du redan bekant med Stig-Arne Eriksson.
– På LLT:s Facebooksida har jag visst blivit uppgraderad från dansbandskung till dansbandspresident. En kollega visade mig, själv har jag inte Facebook, säger Stig-Arne Eriksson.
Hedrande, tycker Stig-Arne Eriksson som samtidigt blir lite förlägen.
– Jag kör min stil men gör bara mitt jobb. Alla kolleger gör ett helt fantastiskt arbete.
”Sprider glädje”
Varje helg laddar han upp med skivor. Ur högtalarna strömmar dansband och schlagermusik. Stig-Arne Eriksson beskriver sig som musikalisk ”allmäntuggare” men till favoriterna hör Flamingokvintetten och Vikingarna.
– De sprider glädje och värme, säger han.
Stig-Arne Eriksson kan inte tänka sig att sluta köra nattetid.
– Många har fått för sig att det är stökigt på nattbussen men det är det inte. Det är bara härligt, folk är glada. Vore det inte för passagerarna är frågan om jag inte hade suttit på långtradare igen.
”Ont om kärlek”
Syftet med musiken är att värma frusna hjärtan.
– Jag spelar många låtar om kärlek. Det är så ont om det i dag, tycker jag. Folk jobbar sig blodiga och hinner inte umgås med varandra, säger han.
Det finns knappast något finare, menar han, än att sila ett nattligt Luleå genom musik som andas 1970-tal. Då kommer känslorna, i honom och bland passagerarna.
– Jag har till och med folk som gråter i bussen när de lyssnar. De tänker tillbaka på händelser i sina liv. De blir så rörda.
– Linjerna i dag går ungefär som de gick på 1970-talet. Ibland när jag kör vissa sträckor kommer nostalgin över mig så att jag blir gråtfärdig.
Favoritlinjen är nian mot Lerbäcken via centrum.
– Den är lång och man blir lite nostalgisk. Jag har bott i ett område längs vägen.
Ibland kommer han i samspråk med passagerare, ämnena kan vara tunga.
– Man får vara lite av en socialarbetare, särskilt på nat
ten. En del berättar hela sina liv. Man får ge tips och råd. En förutsättning är att man aldrig glömmer att man har med människor att göra.
Han ger bort många cd-skivor längs vägen.
– Det känns roligt, man ser hur glada de blir. Det värmer i hjärtat, säger han.
Det är inte ovanligt att det blir dans i bussen. Passagerarna vill hålla kvar festkänslan. Sven-Erik och Ulla-Britt Ronnebjer brukar ta sig en svängom på hemvägen.
– Ja, för det är så jättetrevligt. Så avslutar vi kvällen efter att ha varit ute och dansat. Det är ju helt underbart att få avsluta med lite fin Svensktoppsmusik, säger Sven-Erik Ronnebjer.