Videon är inte längre tillgänglig
Ett generöst trädäck löper runt nyfunkisvillan på Brinken och här står redan sommarens utemöbler på plats i den vindskyddade del som blickar ut mot havet, där isen äntligen börjat släppa. Här möter Angelica Pannes oss när vi kommer för att titta in i hennes hem. Hon är kirurgen som växte upp i Chile men efter militärkuppen, där hennes 17-årige bror dödades, flydde tillsammans med sin mamma. Först gömde de sig i Mexiko under några år innan de kom till Sverige.– Jag läste medicin vid Karolinska institutet och hamnade i Luleå under min AT-tjänstgöring, kärleken fick mig att stanna.
Under sina dryga 20 år i Luleå har Angelica hunnit bo både i villa på Skurholmen och i lägenhet mitt i stan och genom alla år har hon haft badstranden på Svartöbrinken som ett utflyktsmål om somrarna.
– Jag tänkte ibland att det vore fint att bo just här, så när jag läste i tidningen att det skulle byggas hus i området blev jag jätteintresserad och kontaktade mäklaren.
Angelica berättar att det skulle hållas två informationsmöten om det nya bostadsområdet och hon sa åt sin dåvarande man att hon ville gå på det första, hon ville inte riskera att missa chansen.
– Vi var där långt innan mötet skulle börja och tecknade oss direkt för en av tomterna, den låg närmast vattnet. Men när vi fick veta att det endast skulle gå att bygga suterränghus på den tomten bytte vi till andra raden. Vi hade bott i suterränghus förut och jag ville helst ha en vanlig enplansvilla nu.
Det blev dock ingen enplansvilla, byggreglerna var alltför snäva för att familjen skulle få plats med de utrymmen som behövdes, men det tvåplanshus som familjen slutligen byggde blev en mycket bra kompromiss:
– Nu har vi umgängesytorna, barnens sovrum, allrum och tvättstugan härnere. Det är bara gästrummet och mitt rum som finns däruppe, därför slipper vi i alla fall en massa spring i trappan.
Angelica berättar om en byggtid då många beslut skulle fattas under en väldigt kort tid. Hon valde standardlösningar på det mesta, dels för att de höll väldigt bra kvalité, dels för att hon ville ha en neutral bas i hemmet, färger och material som man inte tröttnar på i första taget.
– Men någon speciellt chilensk inredningsstil har jag inte, det finns några småprylar här och där som jag köpt under mina besök där men sen är det inte så mycket mer.
Något som däremot ständigt påminner om hennes ursprung är musiken som strömmar ur högtalarna. Hon älskar den chilenska folkmusiken och spelar dessutom själv en rad instrument. Angelica ger oss ett smakprov på charango, ett instrument hon just nu lär sig att spela, och konstaterar att de färgstarka, etniska inslagen i hennes hem kommer från andra delar av världen:
– När jag jobbade för Läkare utan gränser i Sri Lanka var jag den första kvinnliga kirurg de haft och fick jättefina batiktavlor i present av personalen på sjukhuset. Tavlorna har jag låtit rama in och de kommer alltid att hänga på mina väggar, oavsett var jag bor.
En annan färgstark batiktavla kommer från Afrika och är ett av barnens minnen från sin gammelmoster Karin. Därför hänger tavlan i barnens allrum, som ligger alldeles intill tvillingarnas sovrum.
Angelica säger att hon har fått sitt drömboende, att det ger en stor livskvalité att bo så nära vattnet. I och med att altaner, plattsättning och gräsmattor också blev färdigställda känns hemmet komplett.