Sandön - mångfaldens ö värd en roddtur
Så nära men ändå en liten bökig strapats bort ligger Sandön. Den som inte själv har båt kan låna roddito av Luleå kommun och ta sig över. Ingen helt lätt manöver för den muskelsvage!
Bild från Sandön.
Foto: Håkan Gidlöw
viken frapperas man av de gamla fina träden i landskapet, inte sällan över 300 år gamla tallar, här och där torrfuror som skimrar i silver och fallna bjässar. - Vi i Skärgårdsgruppen inventerade ön 1997 berättar Sture Westerberg. Skärgårdgruppen, som bildades 1983, bestod av Naturskydds-
föreningen, Norrbottens ornitologiska förening, länsstyrelsen, Luleå Segelsällskap med flera. Sandön är bara en av flera öar som gruppen, vilken nu är upplöst, inventerade. Syftet med inventeringen var bland annat att redovisa skyddsvärd natur till länsstyrelse, skogsvårdsstyrelse och Luleå kommun. Och att många områden på ön är skyddsvärda känner länsstyrelsen till som även själva inventerat på Sandön 2006. Sanddyner
Vi startar vårt besök längst österut på ön ute vid Klubbviken. -Favoritstället, säger Sture Westernberg om det stora sanddynlandskap som finns här, ett ständigt föränderligt och den yngsta delen av ön vilken är Luleås största med sina 26 kvadratkilometer och en höjd av 48 meter över havet. För 5.000 år sedan var Sandön, uppbyggd av material från Luleälvs-åsen, bara en kobbe i en tid då klimatet var varmt och strandlinjen återfanns uppe vid Vuollerim, får vi berättat för oss. Vi färdas runt en del av den stora ön i en jeep som öbon Bertil Sandberg så vänligt ställt till vårt förfogande. Vi gör nedslag i intressanta naturtyper, i gammelskog där mindre märgborren, en sällsynt karaktärsart trivs och lämnar sina avtryck i trädens bark. - Det ser ut som måsvingar där den varit framme, säger Sture och visar ett barkskal från ett träd. Här finns också den rödlistade reliktbocken som skapar "myntinkast" i träden. På ett annat ställe ser vi små märkliga rundningar i sanden. - Myrlejonet, säger Sture Westerberg och lyckas få upp en liten skalbagge. Myrlejonet, med sin knipklo, sitter i en grop i sanden och väntar på myran som ramlar ned i gropen och blir uppäten. Från den gamla skogen åker vi mot naturreservatet Stenåkern på Lappmyrberget. Ett 1.400 meter långt och 300 meter brett stort klapperstensfält, ett av länets finaste. Det är ett fascinerande böljande landskap där man verkligen förstår hur vattnet stått och svallat här för flera tusen år sedan. - 30 vallar finns det här och klapperstenen är väldigt liten här att jämföra med den på det klapperstensfält som finns på Bälingeberget, säger Sture Westerberg. Det vidsträckta fälten har en sparsmakad växtlighet, mjölonet med sin krypande matta , och på stenarna olika lavar som grön kartlav och islandslav. Det är vackert i sin karghet. I stenlandskapet ligger en fallen grov tall och man imponeras av synen, den grova stammen, det vackra rotsystemet. Dess långa livscykel kan man bara fantisera om. Mer än badparadis och säregen natur
Sandön med sin varierade natur är inte bara ett badparadis och ett eldorado för den som vill uppleva en särpräglad natur. Här trivs också fåglar. -Göktytan, och på strandängarna olika arktiska vadare som exempelvis kustpipare kan man få se rasta här exemplifierar Sture Westerberg. På vår vandring träffar vi på rödvingetrast som vi råkar skrämma upp från en fin samling ägg lagda i en hålig högstubbe i ett område med höga skogsbeklädda strandvallar. Här finns också svampen tallticka på träden. - Det är den ticka som kan bli äldst, runt 50 år berättar, Sture Westerberg som guidar oss som en levande biologibok där han drar fram. Växter, svampar, insekter, allt har han pejl på. Och Sandön, ja den är full av naturligt tittgodis.
Fotnot. För dig som är intresserad av att besöka Sandön så har Turistbyrån i Kulturens hus en fin informationsskrift över skärgårdsleder. Ön har fina vägar så den som vill ta med cykel tar sig fram lätt.
Så jobbar vi med nyheter