Kvinnojouren Iris i Luleå består av tjejjour, kvinnojour och tantjour och drivs till stor del av ideella krafter. Tantjouren startades så sent som i november ifjol och ska hjälpa äldre kvinnor som är utsatta för våld i en nära relation.
– Våldet går inte i pension, konstaterar Mildred Hedberg.
Kirsi Lagerdahl, Mildred Hedberg och Emelie Skeppar utgör tre generationer i Kvinnojouren Iris i Luleå. Föreningen kontaktas varje år av cirka 200 nya kvinnor, av dessa är ett fåtal över 65 år.
– De äldre är en osynlig grupp. Av hävd så tiger och lider de och har ofta levt med våldet i många år och varit utsatt så länge att det har blivit normaliserat. Vi besöker även äldreboenden och föreläser för personalen om vilka tecken de kan se om de misstänker att en kvinna är utsatt. Många pensionärsföreningar har också börjat ta upp detta i sina program, och det är väldigt bra för då kan vi också komma ut och berätta om hur våldet ser ut, säger Mildred Hedberg.
Kirsi Lagerdahl, ordförande i kvinnojouren, menar att det inte alltid är kvinnans partner som står för våldet.
– Det kan handla både om ekonomiskt våld eller försummelse. Det är inte alls ovanligt att kvinna har en vuxen son, ofta med missbruksproblem, som när hon får sin pension blir av med pengarna, och varken har pengar till mat eller hyra. Då är det svårt att värja sig, för man är ju ändå en mamma.
Kvinnojouren erbjuder hjälp och stöd med samtal. De hjälper även till i kontakt med myndigheter.
– Få kvinnor vill polisanmäla sin make, det ses som väldigt skamligt. Det kan också vara barn som tycker att föräldrarna ska leva ihop och som förringar våldet från pappans sida genom att inte vilja se vad som pågår. Då gäller det att vi kan förklara hur det ser ut och vilka konsekvenser våldet har, säger Kirsi Lagerdahl.
Emelie Skeppar, 22, har varit engagerad i tjejjouren i fem år. Hon möter tjejer som utsätts för övergrepp av olika slag, det kan vara både från pojkvän, pappa, tränare eller någon annan i tjejens närhet.
– Tjejerna som kommer till oss har ofta blivit utsatt för sexuella övergrepp eller utpressas till sex. Men flera berättar även om incest och andra sexuella övergrepp. Vi har en chatt där många tar första kontakten, där är det lättare att anonymt berätta vad de utsätts för och blir första steget till att söka hjälp.
Att ha stödpersoner i olika åldrar och med olika erfarenheter är en styrka konstaterar Kirsi Lagerdahl, Mildred Hedberg och Emelie Skeppar.
– Vi är ganska ensamma om att ha alla tre åldersgrupper, och det är en rikedom för verksamheten att ha det för då vi kan möta upp med rätt person. Det är viktigt att en ung tjej möter en annan ung tjej, på samma sätt blir det inte heller trovärdigt om en ung tjej från vår förening kommer till PRO för att föreläsa om våld mot äldre kvinnor, säger Kirsi.
Har våldet förändrats något genom åren?
– Våldet är detsamma men däremot har attityden i samhället har förändrats. Nu pratas det mer om mäns våld mot kvinnor. Det är väldigt bra, säger Mildred Hedberg och får medhåll av Emelie Skeppar.
– Våldet är densamma men kontrollen över kvinnor har blivit större. Tekniken möjliggör för män att spåra via appar i en smartphone vilket också tvingar kvinnor på flykt som även kan tvingas att byta kommun. Tekniken har också gjort att våldet mot tjejer har förändrats. Många berättar om hur de blivit filmade i sexuella sammanhang och att mannen sedan hotar med att lägga ut filmen på nätet om hon inte gör som han säger. De känner skuld och skam, och har ångest så även om våldet är detsamma så finns det fler sätt att utöva våld på. När vi möter tjejer så försöker vi lyfta skulden och skammen och försöker hjälpa dem att hitta självkänslan igen för att våga bryta sig lös.
Att ägna så mycket tid åt kvinnojouren konstaterar de alla tre ger mycket tillbaka.
– Jag har arbetat med detta i 25 år nu och min dotter frågade en gång hur jag orkar göra detta. Men det är min livsstil, att möta kvinnor och kunna ge stöd det ger så mycket tillbaka. Dessutom har vi en fin gemenskap i jouren, säger Mildred.
– Man har ju fått lära känna kvinnor som jag aldrig annars hade kommit i kontakt med som har blivit vänner för livet. Vi har väldigt trevligt tillsammans och det är viktigt för det är tunga ämnen vi hanterar, säger Kirsi Lagerdahl.
Tjejjouren ser även till att jobba förebyggande. Bland annat genom att besöka fritidsgårdar och berätta om sin verksamhet.
– För oss är det viktigt att ha ett förebyggande arbete. Vi pratar om vår verksamhet och vad tjejer brukar vända sig till oss om. Även om tjejerna vi träffar på fritidsgårdarna inte varit utsatta för något då, så är det viktigt att prata om övergrepp för att de ska kunna reagera om något känns fel, säger Emelie Skeppar.
Det är dock inte bara kvinnor som själva utsätts som vänder sig till Kvinnojouren, det gör även vänner som behöver få råd om hur de kan möta någon i sin närhet som de ser far illa.
– Många kan vara oroliga att ta upp en sådan fråga. Man kan vara rädd att man säger upp kontakten. Om det pågår psykisk eller fysisk misshandel är det vanligt att mannen försöker avskärma kvinnan från sina vänner. Då är det viktigt att man som vän fortsätter att höra av sig och vara lite besvärlig, konstaterar Kirsi.