– Det är mycket som gått fel i den här processen, säger Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Det personliga mentoravtalet, beslutat och direktupphandlat av kommundirektör Lekfalk själv, har sedan 1 juni 2018 kostat Luleå kommun 30 000 kronor i månaden för 1,5 dags tjänst.

– Med ena handen ska kommunen spara rejält, och med den andra handen satsar man stora summor på personlig utveckling. Det här ser fantastiskt illa ut. Folk blir förbaskade och det borde man ju kunnat räknat ut. 

Matti fortsätter:

– Allt det här riskerade att spilla över på den politiska ledningen. Det insåg de och tog konsekvenserna av det. Om de kapar nu så behöver de inte bli nedsmetade av debatten. I stället visar de handlingskraft och att de inte accepterar det som hänt. En annan sida av det här är att det inte är första gången som Lekfalk agerat omdömeslöst. Det är besvärande för honom.

Matti tänker på den hårda kritik som kommundirektören fick från oppositionshåll under våren 2018. Partierna menade att Lekfalk och hela kommunstaben spred socialdemokratisk propaganda i stället för att vara oberoende.

– Nu visar kommunledningen att den gamla relationen inte var något hinder och det stärker dem.

Statsvetaren ifrågasätter att Lekfalk anlitat personlig rådgivare på skattebetalarnas bekostnad.

– Det är ju en fråga om vilken kompetens man kan förvänta sig att en kommundirektör faktiskt ska besitta redan när man anställs. Visserligen kan man alltid bli bättre, men det finns nog en väldigt naiv syn på vad denna typ av konsulthjälp ger. Hur mycket lösningar kan man få av 1,5 dags bollande? Det finns nog ingen som sitter inne med några nycklar.

Simon Matti fortsätter:

– Det är ju också svårt att utifrån få en bild av vad konsulten som Lekfalk anlitat har kunnat bidra med, eftersom få verkar veta vilka de här personerna jobbat med tidigare. Det finns ingen information på nätet och hemsidan ger ingen information om tidigare uppdrag. Men om det är så att framförallt företagsutveckling stått i fokus för uppdragen så kan man även ifrågasätta i vilken mån sådana kunskaper är relevanta för en kommun, som faktiskt har helt andra bevekelsegrunder för sin existens. Men det är ju just därför man har bestämmelser om ramavtal och upphandlingsprocesser. Poängen är att kunna värdera och jämföra och fatta kloka beslut utifrån det.