Skolan går bra – men livet i byn haltar

Sedan det första kaoset lagt sig trivs Hanna Eriksson, 12, bra på den större skolan. Kvar i bygden finns logistikproblem, en förlorad mötesplats och ett ärr som inte vill läka.

Med länstrafikens buss åker numera Hanna Eriksson till skolan. Med på bild är mamma Ida Bo-Sturesdotter Eriksson.

Med länstrafikens buss åker numera Hanna Eriksson till skolan. Med på bild är mamma Ida Bo-Sturesdotter Eriksson.

Foto: Petra Älvstrand / Frilans

Luleå kommun2020-04-21 05:00

– Det är som att det vilar en kollektiv sorg över att ha blivit brutalt överkörda, säger Ida Bo-Sturesdotter Eriksson.

Vi träffar henne och dottern Hanna på Råneskolan en morgon i slutet av februari. Skidåkning finns på schemat. Hanna, som går i sexan, är förväntansfull.

– Jag trivs. Vi har en bra lärare och en bra klass.

Annat var det i höstas. Familjen bor i Jämtön och Hanna var van resorna i liten buss till Vitåskolan. Nu blev det stor buss, lång väntetid på transporter och stökigare miljö på rasterna.

– Det var kaos. Vissa fick vänta upp till sex timmar. Sedan satte kommunen in en buss till och då löste det sig. Nu får Hanna vänta 20–30 minuter som längst, säger Ida Bo-Sturesdotter Eriksson.

– Den största skillnaden var att det var många större barn i bussen. Det var trångt och oroligt. Sedan är skolgården dålig, säger Hanna Eriksson.

Lekplatser är instängslade och avstängda i väntan på reparation.

– Renoveringen har dragit ut på tiden mycket längre än planerat. Kommunen borde sett till att den blivit klar i tid, säger Ida Bo-Sturesdotter Eriksson.

Stängningen av Vitåskolan och förskolan i Jämtön har förändrat livet i byarna.

– De största skillnaderna är logistiken. Jag vet mammor som gått ned i arbetstid och ändå har det stressigare än förut. Man kan inte heller ta hjälp av nära och kära i byn när det ska hämtas.

Säkerheten är en annan faktor. Bussolyckan i Jämtön 2002, då två barn miste livet, sitter djupt fortfarande.

– Vi har små barn som kliver på efter en 90-väg. Det hade känts bra om kommunen ordnat säkra lösningar, exempelvis parkeringsfickor.

Ida Bo-Sturesdotter Eriksson anser dock att den största skillnaden är att gemenskapen och det sociala livet påverkats.

– Skolan var mötesplatsen. Vi träffades på snöskulpturdagar och lucia. Alla kände allas ungar. Så är det inte längre.

Hon är fortfarande kritisk till den snabba processen när skolan stängdes.

– Ingen ville lyssna på oss och våra argument. Stadsparken ska rustas för 25 miljoner. Det hade jag bara tyckt var positivt förr. Nu blir jag arg och tänker "hur prioriterar kommunen egentligen"?

Kan kommunen göra något för att återupprätta förtroendet?

– Öppna skolan och förskolan igen. Sedan kan de ju redovisa hur mycket pengar de sparat, efter att de tvingats sätta in extra bussar och extra pedagoger.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!