Luleå växer med nya attraktiva bostadsområden, samtidigt som andra förfaller. På Lövskatan vann de boende kampen mot placeringen av återvinningscentralen. Nu hotas boendemiljön på nytt av planer på ett växande verksamhetsområde – mitt bland villakvarteren.
Socialdemokraten Göran Öhman var under många år ordförande i miljö- och byggnadsnämnden i Luleå. Han är väl bekant med turerna kring miljön på Lövskatan. I kommunens förslag till ny översiktsplan för Luleå har det detaljplanelagda rekreationsområdet på Lövskatan omvandlats till så kallat verksamhetsområde. Utökat industriområde, befarar flera av de boende i området. De högväxta träden fångar dessutom upp en del av stoftet från SSAB, det visar undersökningar som tidigare har gjorts av SMHI.
– Inte nog med att Lövskatan i dag har bostadsnära industrier som får finnas kvar. Nu vill kommunledningen fortsätta att expandera industriområdet som ligger så olämpligt intill ett villaområde. Det är vansinne och helt fel tänkt, säger Göran Öhman.
När arbetet med förslaget om att placera återvinningscentralen på Lövskatan pågick ändrades detaljplanen för rekreationsområdet till verksamhetsområde, för att lämna plats åt verksamhet kopplad till återvinningen. När förslaget sedan skrotades blev området kvar. Men kommunledningen borde ha lyft det ur planen, istället för att använda det, anser Göran Öhman.
– Att lägga återvinningen på Lövskatan sades vara den enda realistiska platsen utifrån att man inte kunde hitta något annat alternativ. Sedan visade det sig att så inte var fallet. Att då fortsätta med att etablera industrier på det föreslagna området tycker jag är mycket olyckligt.
När det gäller Cronimet konstaterar Göran Öhman att företaget etablerade sig under en tid då kraven var annorlunda än när han tillträdde som ordförande flera år senare. Flera företag som har verksamhet i Luleå skulle aldrig ha fått etablera sig med de krav som gäller i dag, påpekar han. Han hamnade som han själv beskriver det "med skiten i knät".
– Vi kom ingen vart. Tjänstemännen hade delegation att ge oss underlag som vi kunde ta beslut utifrån när det gällde verksamheten. Men det gick inte att få bort Cronimet, det var vad vi hade att förhålla oss till.
Men i beslutet i ett överklagningsärende som länsstyrelsen fattade 2006 angående bullernivåer från Cronimet, framgår det att det är möjligt för miljö- och byggnadsnämnden att förbjuda verksamheten eller meddela ett föreläggande om försiktighetsmått. Detta kan ske med stöd av miljöbalken, om verksamheten förändras på ett sådant sätt att "oacceptabla störningar för omgivningen skulle uppstå".
Ni borde ju ha kunnat stoppa Cronimets verksamhet?
– Nej, så enkelt är det inte med de här lagarna. Att många klagar på en verksamhet betyder inte nödvändigtvis att verksamheten har förändrats eller ökat i omfattning så mycket att det motiverar en stängning. Det gjordes också flera bullermätningar, vars resultat aldrig godkändes av de som klagade mest. Mätresultaten gav oss inte några befogenheter att stoppa verksamheten.
Göran Öhman tillbakavisar bestämt att politikers intresse att främja näringslivet kan ha spelat in när det gäller hanteringen av Cronimet (se intilliggande
– Miljö- och byggnadsnämnden ägnar sig åt myndighetsutövning och den är ju stenhård alltså, kommunen får inte alls påverka den.