Den här dagen är vädergudarna på rätt humör. Snön vräker bokstavligen på Ormberget. Nina Lintzén ska strax posera i nysnö inför fotografen, men först väntar ett antal frågor.
Hur blir man snöforskare?
– Allt började med att jag fick möjlighet att studera hur man kan bygga i snö åt Ice Hotels räkning. i dag är ett forskningsområde på frammarsch. Inom LTU:s snöakademi får vi in många förfrågningar från biltestbranschen, skidindustrin, men också från företag inom vinterturism.
Hur många snöforskare finns det i Sverige?
– Det finns flera som forskar kring snö eller kallt klimat. På Luleå tekniska universitet är vi två. Det är jag och Johan Casselgren, men det finns säkert någon fler vars forskning till viss del innehåller kopplingar till snö eller kallt klimat.
Hur ser snöforskningen ut i ett internationellt perspektiv?
– De första vetenskapliga artiklarna kom redan på 1940-talet. I början var forskningen kopplad till laviner. Även om frågeställningarna blivit fler handlar det fortfarande om ett litet forskningsområde. I dag sker forskningen i Japan, USA och förstås på lavininstitutet i Davos.
Vad är din inriktning?
– Det handlar om snöns egenskaper, om att klassificera snö. Jag har också titta på hur man kan lagra snö på effektivaste sätt.
Varför behöver vi lära oss att lagra snö?
– I vinter har flera sportanläggningar varit helt utan snö. I Vasaloppet fick arrangörerna använda större delen av sitt snölager. Snölagring behövs för att kunna förlänga säsongen och ge vintersportsanläggningar en möjlighet att säkerställa när de kan öppna för säsongen.
Många känner igen dig från våra sportsidor. Känner du till någon annan elitskidåkare som lyckats skriva en doktoravhandling under sin idrottskarriär?
– Jag har en kollega i Östersund, Erik Melin Söderström, som åkte in på 63 plats i Vasaloppet i år. Han har inte tagit någon doktorexamen – än. För min del har det varit ett bra jobb att kombinera med skidåkning.
Var det inte svårt att kombinera två så tidskrävande aktiviteter?
– Ett tag försökte jag att arbeta på heltid, men mitt schema blev fullt från fem på morgonen till tolv på natten. Det höll i några år, men det fanns inte tid till återhämtning. Då valde jag att gå ned på deltid för att få ihop livspusslet.
Hur kom det sig att du startade en elitsatsning först i vuxen ålder?
– Som barn tävlade jag på skidor, men mer på ett lustfullt sätt. 2000 ställde jag upp för första gången i Vasaloppet, mest för att följa med min pappa och min bror. Det blev en mäktig upplevelse. Det dröjde något år innan jag satte igång att träna på allvar. Ärligt talat, det fanns inte mycket annat att göra i Sandviken.
Varför blev det långlopp?
– Jag tävlade också i traditionella distanser, men var inte lika framgångsrik. Ju längre loppen blev, desto bättre gick det. Uthållighet och stakning har alltid varit min styrka.
Hemligheten bakom framgångarna påstås vara att du är rätt kass på att valla. Stämmer det?
– Jag har aldrig lärt mig att valla. I början ringde jag till pappa och försökte beskriva hur snön såg ut. Det kan inte ha varit lätt för honom. Sedan insåg jag att jag stakade genom hela loppet - oavsett om jag hade klister under skidorna. Jag slutade med fästvalla och upptäckte att om jag bara höll mig till stakningen var jag var snabbare även i kuperade banor.
Blev du något av en nydanare?
– Jag började staka innan det blev populärt. I dag åker alla utan fästvalla. Jag tror att eftersom jag började så sent med skidåkningen hade jag alltid lite sämre syreupptagning jämfört med konkurrenter. Det kompenserade jag genom att utveckla min stakteknik.
Vad är du mest stolt över?
– Kanske är det när jag vann Nordenskiöldsloppet för tre år sedan. Jag hade tränat hela året med det här loppet som mitt mål, vilket jag också sa i en tidningsintervju. Jag satte stor press på mig själv. Det var nervöst i starten, men det gick vägen. Jag är också glad över att jag vann förra året, trots jag inte förberett mig optimalt utan tog beslut om att åka dagen innan.
Efter en tid på Cernlaboratoriet i Schweiz och i Sandvikskoncernen valde du att återvände till Norrbotten. Hur kom det sig?
– Mina kollegor på Sandvik såg en annons i Ny teknik. De sade att tjänsten som doktorand i snöforskning på LTU borde vara som klippt och skuren för mig. De visste att jag längtade hem.
Vad handlade din doktorsavhandling om?
– Om snöns olika egenskaper. Jag kan väl erkänna att det delvis spårade ut för att jag kom in på forskningen hur skidor bör se ut för att glida så bra som möjligt.
Är dagens skidor optimala?
– Nej, det är de inte. Varje skidtillverkare bedriver sin egen forskning. Mina bästa skidor är inte alls i nivå med dagens skidor. Det är stor skillnad, speciellt i åkningen uppför. De nya skidorna är lite lösare framtill för man vill inte att de ska ploga i snön när man går upp på tå under stakningen.
Varför kan snöforskning bli viktig i framtiden?
– Snön är en unik råvara. Det ser vi inte minst den här vintern. Snö kommer att bli än mer eftertraktat både inom näringslivet och bland turismföretag.
Berätta om konferensen Frozen.
– Vartannat år brukar LTU arrangera en konferens om snö och is. Jag hade hand om arrangemanget och min kollega Erik Melin Söderström skulle ha hållit ett föredrag om vår gemensamma forskning. Tyvärr fick konferensen ställas in på grund av spridningen av coronaviruset. Det var synd för vi hade också hoppats att få högstadie- och gymnasieungdomar intresserade av ämnet.
Inom snöakademin har ni haft långgångna kontakter med det svenska skidlandslaget. Varför sprack samarbetet?
– Det sprack inte. Det handlade mer om att jag tog ut min föräldraledighet. Vi har inte tillräckligt med resurser för att klara av alla förfrågningar som kommer in, men samarbetet med skidlandslaget kommer vi att ta upp till våren igen.
Var du nära att ställa upp i skid-SM i år?
– Jag övervägde länge att åka. Jag älskar att tävla, även när jag riskerar att hamna i slutet av resultatlistan. Den här gången har jag inte kunnat förbereda mig på det sätt som jag hade önskat. Det kanske var lika bra...
Vad är ditt nya mål i livet?
– Det är att fortsätta med skidåkningen, men på en annan nivå. Häromdagen tittade jag faktiskt på när man kan anmäla sig till Vasaloppet. Det gör det roligare att träna. Nästa år ska jag åka Vasaloppet och Tjejvasan. En topp-20 -placering känns som en rimlig målsättning.