Isabella Lövin är i Luleå för att leda Barents miljöministermöte som pågår 4-5 februari. Miljöministrarna ska bland annat besöka Hybrit, pilotanläggningen som håller på att byggas i Luleå där SSAB, LKAB och Vattenfall ska testa att producera stål utan att använda kol.
Just tekniksprång som Hybrit är något som Isabella Lövin gärna framhåller för att minska utsläppen av växthusgaser vid källan.
– Det här är faktiskt världsunikt. Sverige leder tillsammans med Indien en grupp av länder och företag som ska stödja varandra att göra tekniksprång och komma bort från industriprocesser som är väldigt utsläppande. Här är Hybrit juvelen i kronan, säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin, (MP).
– Om Hybrit lyckas då pratar vi om att vi kan minska Sveriges utsläpp av koldioxid med tio procent, fortsätter hon.
I en rapport som presenterades i förra veckan föreslog utredaren kompletterande åtgärder för att få ned utsläppen av växthusgaser, bland annat bio-CCS, lagring av koldioxid som bildas vid förbränning av biobränslen. Utredaren föreslår att Sverige ska lagra koldioxid utomlands, exempelvis i norska gasfält i Nordsjön.
Isabella Lövin pekar på att det är en mycket dyr metod och att man måste ställa investeringskostnaden mot kostnaden för att göra andra åtgärder, som att minska utsläppen vid källan.
– Ja, det är dyrt. Det faktum att det i dag inte finns CCS-anläggningar som löser problemen för alla som vill fortsätta använda fossila bränslen, anledningen till det är att det är så pass dyrt att göra, säger Isabella Lövin.
– Många drömmer om att kunna fortsätta precis som förut och använda kol, olja och gas Det är inte en klok eller kostnadseffektiv politik, det som är klokt är att gå bort från beroendet av fossila bränslen, säger Isabella Lövin.
Utredningen föreslår också plantering av träd på oanvänd åkermark.
– Vi måste lära oss av misstagen som gjorts tidigare när man inte sett till helheten. Vi måste ta hänsyn till den biologiska mångfalden.
– Det finns en väldigt stor potential för att återväta utdikade våtmarker. I södra Sverige har man dikat ut 95 procent av våtmarkerna, de läcker idag metan och är en stor källa till växthusgasutsläpp. Där finns en stor potential och det skulle ha en positiv effekt på den biologiska mångfalden och markens förmåga att behålla vatten, säger Isabella Lövin.