På initiativ från WWF arrangeras "Igelkottsveckan" där svenska uppmanas att rapportera om och när man ser igelkottar.
Igelkotten har funnits på jorden i över 30 miljoner år – men artens existens i Sverige är nu hotad. I ett försök att kartlägga antalet igelkottar som är kvar och förstå dess minskning arrangerar WWF "Igelkottsveckan" (12–18 augusti), där man uppmanar svenska befolkningen att rapportera de igelkottar man ser (eller inte ser).
Igelkotten är ett klassiskt djur i såväl Sverige som Norrbotten och det finns nog väldigt få som vill se den försvinna. Allra minst Luleåbon Barbro Eriksson, 79. I över 45 år har hon matat de taggiga maskälskarna vid sitt hem i södra Sunderbyn.
– Jag saknar dem väldigt mycket, jag är en djurmänniska. Det är mitt liv, säger Barbro Eriksson.
Tillsammans med sin nyligen bortgångne man har Barbro Eriksson bott i Sunderbyn hela sitt liv. Både Barbro och Rune har alltid haft en stor kärlek för djuren, däribland igelkottarna.
– Det är roligt med djur, men sånt beror förstås på vem man är. En del ser inte igelkottar, men jag har alltid tyckt om dem, säger Eriksson.
Barbro Eriksson, 79, saknar att få besöka av sina taggiga små vänner på gården utanför hemmet i Sunderbyn.
Varje morgon och kväll sätter Barbro ut tallrikar med mat åt igelkottarna utanför hennes hus.
– Jag brukar servera kattfoder, ibland fisk om jag har över. På hösten äter de jättemycket sånt, då brukar jag skära fisken åt dem och lägga ut det på en skiva. Och så får de vatten förstås, vätska är viktigt. Katten tycker också det är roligt när igelkottarna kommer på besök, för han äter gärna upp deras mat (skratt), säger Eriksson.
Men i år har Barbros mat inte åtnjutits av en enda igelkott.
– Det är första sommaren någonsin som ingen igelkott har varit hit och ätit. Det har alltid funnits igelkottar här. Mängden har varierat, men de har alltid funnits, säger Eriksson.
Så här har det sett ut på Barbro Erikssons gräsmatta tidigare somrar. "Det är bara 4–5 år sedan vi hade upp mot tio igelkottar här varje kväll", säger hon.
Det är inte bara i Sverige som igelkottarna minskar. Flera länder i Europa rapporterar samma sak och i Danmark har man undersökt orsaken i flera år. Förstörelse av livsmiljöer och risken att bli överkörd av bilar nämns som två av de främsta orsakerna bakom minskningen av igelkottar.
Barbro Eriksson bekymras av läget och hoppas få återse sina taggiga vänner i framtiden.
– Jag hoppas de kommer tillbaka. Våra djur är ett trevligt inslag, vi måste ta hand om våra vänner, säger Eriksson.
Både Barbro Eriksson och hennes katt Ottis hoppas på ett kärt återseende med igelkottarna.