Januari månads vinterresa till Thailand, med sol och bad och arbete på ett hundstall, kan ha varit den sista på länge. I slutet av mars skulle Pernilla Nilsson, 51, ha återvänt för att jobba med gatuhundar, men coronaviruset satte stopp för det.
Den senaste resan var familjens åttonde till ön Koh Chang. Den här gången hade de med sig koppel, selar och halsband till hundstallet, som de stöttar på flera olika sätt.
– Allt började en gång när vi hjälpte en liten valp som hade fått i sig råttgift. Den gick och raglade bland människor på stranden. Den stackars valpen var riktigt sjuk och jag ringde till ett hundstall och bad om hjälp.
Pernillas hjärta ömmade för den lilla valpen och hon och maken Mattias, 48, bestämde att de skulle betala veterinärkostnaderna och adoptera hunden om den överlevde. Men valpen hade blivit så pass skadad att den dog.
Ägaren av Happy Dogs hundstall, som förstått att de här svenskarna var djurvänner, frågade om Pernilla kunde hjälpa till med att ta hand om de hemlösa hundarna på stranden. Hon fick med sig ett pulver som hon kunde strö på öppna sår. Många av de herrelösa hundarna har skador efter attacker från apor och andra hundar. Kampen om mat är hård.
– Nu har jag alltid med en burk medicinskt pulver på stranden. En del turister undrar nog vad jag gör när jag behandlar hundarna. Vissa vovvar är glada och andra väldigt skygga. De är inte vana vid att människor är snälla, säger Pernilla.
Hon och Mattias har blivit allt mer engagerade i de hemlösa hundarna och köper alltid stora säckar mat och skålar, för att mata hundar – både på stranden och på gatan. De samarbetar med andra volontärer på ön och låter hemlösa hundar bo hos dem i huset de hyr.
– Två av hundarna står oss extra nära och varje gång vi kommer till Koh Chang letar vi upp dem, sedan får de bo med oss under hela semestern, säger Pernilla och berättar att Scarface vanligtvis har sitt revir på stranden, medan Ballen är en gatuhund.
– När vi kom till ön i vintras låg Ballen och sov på gatan. Jag kan nästan svära på att han grät av glädje när han väcktes av våra röster, ler Pernilla.
Det svåraste är att åka hem och lämna kvar hundarna.
– De är flera år gamla och skulle ha svårt att anpassa sig till ett helt annat liv i Sverige, men vi gör vad vi kan för dem på plats. Jag betalar två thailändare för att de ska mata Scarface och Ballen när inte vi är där.
Hundstallet tar ofta hand om övergivna valpkullar. Hösten 2018 hade de en ensam valp som riskerade att åka ut på gatan igen.
– När jag såg Roxy på Happy Dogs Facebooksida hemma i Sverige skrev jag spontant att jag tar den! Även om jag drabbades av tvivel innan vi kom till Thailand så kändes det helt rätt när vi träffade Roxy. Mamman hade lämnat sin valpkull vid en mataffär. Någon hade sparkat iväg valparna, och kullsyskonen blev påkörda av en bil. Roxy klarade sig helt oskadd.
Även om Roxy först hade svårt att acceptera familjens havanaiser Sigge och Wilda så är de idag bästa vänner och Roxy har helt anpassat sig till sin nya, trygga tillvaro i Sjulsmark.
Pernilla önskar att fler tog chansen att jobba volontärt när de reser. Happy Dog Koh Chang är helt beroende av volontärerna som jobbar där.
– Volontärernas lön är mat och husrum och den härliga känslan i att göra en insats för utsatta hundar. Att göra världen till en lite bättre plats.