Niklas Nordström, alltså.
Kommunalrådet som sköt ut sig från stadshuset med katapultstol, utan att lämna en enda egen kommentar om varför.
Det var en era nästan tvungen att få ett våldsamt slut. Affärerna och stormarna avlöste varandra. Men sortin kom oväntat hastigt.
Helt plötsligt kokade stan av rykten under några veckor i oktober. Kommundirektören Mikael Lekfalks vidlyftiga mentoravtal gick över i rykten om Nordström, och kopplingen till det berömda personalärendet. Uppgifter kom från alla håll. Under drygt 25 år i yrket har jag aldrig varit med om något liknande.
Jag vet att Nordström var under oerhört stark press på flera olika plan de sista dagarna vid makten. Men han behöll lugnet in i kaklet.
Sin sista presskonferens höll han tre dagar innan han avgick. Vår misstanke var att han känt till Lekfalks avtal, och tänkte pressa honom på det.
Nordström kunde vara stingslig i situationer med kritik, men nu var han iskall och samlad. Han skötte allt perfekt. Jag har sett det tidigare, hur han tagit fram landsfaderkostymen och agerat i kris. Exempelvis förra hösten när budgeten var nära att falla.
Ur det perspektivet är det lätt att förstå varför hans stöd var starkt i S fullmäktigegrupp. Alla vill ha en ledare som är bäst när allting står på spel, när kniven är så nära att eggen nästan ristar strupen.
Vi får hoppas att Niklas Nordström vill ge sin egen version någon gång under 2020. Annars är ju nyårslöften till för att brytas.