Det är fem lurviga, glada hundar som viftar på svansen och möter besökare vid dörren. Det är Hagrid från Rumänien, Honey från Spanien, Niuniu från Turkiet, Yaya från Rumänien och LingLing från Kina.
Alla vill bli klappade utom lilla LingLing som i september anlände med flyg från Kina tillsammans med Coffee som hittat ett hem i Luleå. LingLing är fortfarande osäker och vill inte hälsa på okända människor, men hon blir lite säkrare för varje dag, berättar hennes nya matte Li Hua. Tack vare lite hundgodis går hon med på att vara med på några bilder i Li Huas famn.
Luleåbon Li Hua, 40 år, har startat Norrlands djuradoption, med förhoppningen att hitta hem till hundar som befinner sig i Kina men också andra länder. Tidigare har hon hjälpt till att hitta hem till hundar i Tyskland och USA. När hon själv ville adoptera en hund i Sverige gick det inte eftersom föreningarna inte har någon som kan göra en en hemkontroll så långt norrut, berättar Li Hua. Alltså bestämde hon sig för att hjälpa norrbottningarna att adoptera hundar.
– I storstäderna i Kina får man bara ha en hund och den får inte vara större än 35 centimeter. Polisen tar din hund om den är för stor eller om du har för många. Vad som händer med hundarna vet man inte, säger hon.
Allt färre kineser äter hund numera men omkring 10-20 miljoner hundar slaktas årligen, enligt uppskattningar från olika djurrättsorganisationer. Den årliga hundköttsfestivalen i Yulin beskrivs av kinesiska djurrättsaktivister som otroligt grym då ett stort antal hundar och katter dödas under plågsamma former.
Li Hua samarbetar med en väninna i Kina för att rädda hundar från ett liv värre än döden - och i vissa fall från döden. Hon berättar att hundarna kan vara hemlösa, men också vara stulna för att säljas till köttmarknaderna, som Li Hua säger är mycket hemliga.
– Alla i Kina äter inte hund, det beror lite på vilken tradition man har. Det är vanligare i södra Kina, närmare gränsen till Korea. Det finns människor som köper en valp och har den hemma ett år innan de äter den, säger hon.
Hon säger att många ifrågasätter hur hon är emot ätandet av hundar - men inte exempelvis grisar, något som fick henne att tänka till. I dag äter hon endast vegetariskt.
Alla hennes hundar är adopterade, Niuniu lämnades utanför en veterinär i Turkiet tillsammans med hennes valpar. Honey var i väldigt dålig skick i Spanien innan hon räddades och får äta medicin resten av sitt liv.
– I andra länder är det vanligare att adoptera, det är det inte i Sverige än. Många vill ha svenska hundar och inte en gatuhund, de vill veta hundens bakgrund. Med en gatuhund vet du oftast inte bakgrunden, säger hon.
Tidigare fick hundarna sitta i karantän i Sverige, något som gjorde en adoption nästan omöjlig på grund av de höga kostaderna. Men nu är reglerna annorlunda, berättar Li Hua, och säger att hundarna nu kan sitta i karantän i Kina. De vaccineras på plats innan de reser till sitt nya hem. En adoption kan ta mellan en till tre månader. Skulle hunden och den nya ägaren av någon anledning inte komma överens tar hon tillbaka den och omplacerar den.
– Man får ha lite tålamod när man adopterar en gatuhund. Den är inte rumsren och inte van vid att gå i koppel. Det kan ta lite tid innan den vänjer sig vid sitt nya liv. Men du ger hunden en andra chans, säger Li Hua.