I vår enkät, där 55 av Luleås drygt 700 grundskolelärare deltog, frågade vi bland annat om Luleås skola är en bra miljö för barn med särskilda behov. 20 procent svarade ja, 36 procent delvis eller vet ej, och 44 procent svarade nej.
Ett urval av svaren:
"Beror på vilket funktionshinder det handlar om. Om eleven behöver små grupper och "en till en-undervisning" är inte Luleås skolor just nu ett bra alternativ. De elever som behöver lugn och ro har svårt att få utrymme för sina behov. Om eleven fungerar i sociala sammanhang och klarar av många elever i samma rum tycker jag att det fungerar".
"Nej, det finns inte resurser för de barn som är i större behov av inlärningshjälp. Alla skolor gör förmodligen sitt yttersta, men vi kan ju inte trolla med knäna".
"Ja, det tycker jag, men det finns för lite resurser, till exempel specialpedagoger, för att hjälpa dessa elever på bästa sätt".
Skolverkets statistik för läsåret 2018/19 över bemanning visar att Luleå ligger nära rikssnittet. 4,6 procent av lärarna i Luleås kommunala skola är specialpedagoger. Snittet för riket är 4,9 procent.
Har då Luleå tillräckligt med resurser för att hjälpa de här barnen? Frågan får Luleås skolchef Maarit Enbuske att sucka.
– När har vi det, egentligen? Jag tycker det handlar om andra delar också. Hur man organiserar arbetet, vilken kompetens som finns och vilka hjälpmedel man har.
Det gäller också som svar på den tidigare kritiken mot öppna lösningar i skolor, som exempelvis den nya Tallkronanskolan använder sig av, enligt Enbuske.
– Generellt sett har jag viss förståelse för kritiken. Men när det gäller lokaler handlar det mycket om hur man organiserar sig. På Tallkronanskolan finns det exempelvis även mindre klassrum, säger hon.
Kråkbergsskolan och skolorna i Gammelstad har de senaste åren genomfört projekt kring tillgängliga lärmiljöer. Det kan handla om handikappanpassning och belysning, men också om hur skolan är rustad för att ta hand om barn med funktionsnedsättning, exempelvis extra personal och mindre arbetsrum.
Man besökte andra kommuner, och ordnade workshops och föreläsningar, bland andra med Joanna Lundin, en pedagog som specialiserat sig på barn med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF), exempelvis adhd och asperger (se annan artikel).
– Det är så vi behöver jobba, så att så många som möjligt får det så bra som möjligt. En tydlig struktur och kultur gynnar alla barn, säger Enbuske.
I personalrummet på Boskataskolan träffar vi Patrik Brännmark. Han har arbetat som elevassistent sedan 1994, och tillhör en yrkesgrupp som är under avveckling. I stället satsar skolan på fler specialpedagoger. I dag finns 46 elevassistenter.
– För tio år sedan fanns det fler än 100 elevassistenter. Vi är inte utbildade och jag vet att det skapat problem ibland. Men jag tycker ändå det är synd. Det behövs assistenter som inte har pedagogiskt ansvar, säger han.
Som elevassistent följer han en elev hela eller delar av skoldagen, ger stöd i klassrummet eller om det behövs i ett annat rum. Ibland tjänstgör han även på fritidshem.
– Jag gillar jobbet. Det ger mig mycket och den ena dagen är aldrig den andra lik.
Patrik Brännmark anser att Luleås skola blivit sämre på att stötta barn med särskilda behov.
– Resurserna har minskat. Skolorna har en pressad budget och ofta är det stödpersoner man plockar bort. Då hamnar de här barnen i kläm. Det finns elever som grejar det ändå, men de allra flesta får en oerhört jobbig skolgång. Jag har sett det på nära håll.
Tycker du att Luleås skola sviker utsatta barn?
– Både ja och nej. Jag förstår att alla gör sitt bästa och ser även att kommunen blivit bättre på att utbilda rektorer och lärare i de här frågorna. Intentionen att göra rätt finns men samtidigt får man inte förutsättningar från politikerna. Varför ska man spara på barnen? Det finns andra ställen. Barnen är vår framtid.
Emma Engelmark (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, bemöter kritiken.
– Det är klart att man alltid önskat sig lite mer. Men vi har den budget vi har och i de effektiviseringar vi genomfört försöker vi få ut mer av varje krona. Jag tycker att vi har ett väl fungerande arbete. När jag besöker skolor i kommunen så möts jag av ett enormt engagemang i de här frågorna. Lärare, rektorer, speciallärare med flera gör verkligen allt de kan för att det ska vara bra för alla elever, säger Engelmark.