Strävhårig foxterrier - fyrbent favorit med ett öppet sinne

- I dag är det en väldigt frisk ras både mentalt och fysiskt, men också en hund många har förutfattade meningar om just för att det är en terrier, säger Berit Hansson som skaffade sin första "fox" 1998. Egentligen är det de strävhåriga foxterrierdamerna Twinnie, och Hera vi kommit för att träffa, eller rättare sagt Twinnies fem små valpar. Men i dörren möter Bosse, en drygt sex år gammal dvärgschnauzer, högljutt hälsande på nykomlingarna. - Bosse vaktar både valpar och tikar och har fullt upp, säger matte Ann Hjort Johansson skrattande medan hon vänligt men bestämt försöker få honom att förstå att det räcker nu. Bosse pratar på en stund men stillnar när besökarna godkänts och ordningen i flocken är något så när återställd. När vi fastnar vid den stora valpinhägnaden i hallen, håller han sig väluppfostrat vid sidan av och låter sig njutningsfullt bli kliad. En läraktig ras Men nu skulle det inte handla om Bosse, trots att han är en charmerande herre, utan om familjens övriga hundar, samtliga av rasen strävhårig foxterrier. Förutom Bosses, Twinnie och Heras matte Ann, finns Berit Hansson, som har flera foxterrier och är kontaktperson för Strävhåriga foxterrierklubben i norr, på plats. Rasen som finns i två hårslagsvarianter, släthårig och strävhårig, användes ursprungligen till rävjakt, därav namnet. Äldst är den strävhåriga som härstammar från de jaktterrier som finns beskrivna redan på 1600-talet i gruvdistrikten Dunham, Wales och Derbyshire. Till oss i Sverige kom rasen i slutet av 1800-talet. - Foxen är en intelligent hund med ett öppet sinne, det är dessutom en hund som är lätt att läsa av, säger Ann och Berit fyller i: - Ja, jag brukar säga att det är en ärlig hund. Man ska egentligen inte jämföra raser på det viset men foxen är en läraktig hund som tycker om att vara sin förare till lags. Det är en hund som älskar aktivitet men som samtidigt är utrustad med en tydlig av- och påknapp. - Den älskar att leka och tycker som regel mycket om barn. Kanske för att dessa är de enda i familjen som har lika mycket energi som hunden själv. - Men den måste få tillfälle att vara i fred och få lugn och ro när den själv vill det. Twinnie håller koll Under vårt samtal håller mamma Twinnie koll men låter oss ta upp hennes små ur hägnet, utan att protestera. När det är dags för kaffe vid köksbordet, landar hon i fotografens knä och ser ut att trivas ypperligt med sin nya kamrat. - Att det handlar om en relativt intensiv ras behöver inte alls innebära problem. Tvärtom, du får en kompis som hänger med på det mesta och som verkligen gillar det. Jag använder exempelvis sällan eller aldrig koppel på min äldsta tik Milou och på mornarna går hon ut själv, tar en sväng på tomten och lägger sig i solen. Det gillar hon och hon är en stor personlighet. Berit är själv upppvuxen med hund - yorkshireterrier - och ville att sonen skulle få samma förmån. - Milou köptes som en familjemedlem men hon gick så bra i ringen på sin första utställning att jag har fortsatt att ställa ut henne, även som veteran, med framgång. Att det blev just strävhårig foxterrier berodde på att jag ville ha en frisk och sund hund i lämplig storlek, säger hon och skrattar när hon berättar om maken som till en början sa helt nej till vovve. - Men så blev han förtjust i rasen när vi hälsade på en uppfödare som hade valpar. Då var det bara att passa på ... Omväg via Bosse Ann däremot, som nu har huset fullt med valpar, gick omvägen via dvärgschnauzern Bosse. Den strävhåriga foxterriern som alltid varit en favorit, vågade hon sig inte riktigt på. - Jag skaffade min första foxterrier för tre år sedan när Bosse redan fanns i huset. Med facit på hand skulle jag ha gjort tvärt om. Så visst kan strävhårig fox vara helt OK som förstahund. - Ja, men man ska vara på det klara med att man köpt en terrier även om det i princip inte är mycket annorlunda än att bli med schäfer eller chihuahua - även där måste du ta rasspecifika hänsyn, säger Berit. I dag finns det cirka tiotalet aktiva uppfödare med lång erfarenhet av rasen, spridda över hela landet. - Många uppfödare har hållit på i 20 till 40 år och som nykomling inom rasen har man en enorm kunskapskälla att ösa ur, berättar Ann som lät para sin Twinnie i Norge. Pappan till Twinnies kull är en "norrman", som också blev årets terrier i Norge 2005. En trimras Trots att rasen ursprungligen använts som grythund vid jakt på främst räv och grävling, används inte strävhåriga foxterriern längre till det. Är man intresserad av grytjakt finns det flera andra terrierraser som kan vara lämpliga, till exempel släthårig foxterrier som finns med jaktlinjer. I dag är den strävhåriga foxen i första han en sällskapshund som lämpar sig väl för agility, spårning och utställning. Rasen har haft stora framgångar i utställningsringarna runt om i världen. Årets hund 2005 i Sverige var en strävhårig foxterrier. Den strävhåriga foxterriern har en egen rasklubb och en egen rastidning. Eftersom rasen är en trimras fäller den inte men ska trimmas med jämna mellanrum för att få fram den fina smuts- och vattenavvisande pälsen, som är ett av foxens kännetecken. - Många är rädda för foxen just för att det är en terrier men alla hundar kräver ett visst mått av fostran oavsett ras, säger Ann. - Jag skulle nog vilja påstå att foxterriern inte alls är svårare än någon annan ras. Egentligen kan man säga att det är samma regler som gäller som vid barnuppfostran; en fast men vänlig hand och konsekventa regler för vad som förväntas av valpen.

Strävhårig foxterrier - fyrbent favorit med ett öppet sinne

Efter att ha varit så pass populär att man under 1940- och 50-talen fick problem med avelskvaliteten, är den lilla strävhåriga foxterriern sakta men säker på väg tillbaka. Men uppfödningen är sparsmakad och inte mer än 60 till 100 valpar per år föds i Sverige.