Sex år av saknad
För sex år sedan förlorade Lillian Hansen sin son Andreas Andersson. Han tog sitt eget liv. Nu startar hon en stödgrupp mot självmord bland samer.
varför?. När Andreas dog utan att ha lämnat något meddelande efter sig funderade Lillian över varför det hände. "Varför förstod jag ingenting?" säger hon.Foto: Roland S Lundström
Foto: Roland S Lundström
Hon hade varit och hälsat på honom fyra dagar innan han tog sitt liv, den 22 november 2003. Hon märkte ingenting och han sade ingenting om att han mådde dåligt.- Han bar på det här inom sig. Det var en fullständig chock för mig, säger Lillian Hansen.Efter hand som hon grubblat och funderat har hon kommit fram till en trolig förklaring. Andreas var precis som sin äldre bror Magnus renskötare i Rans sameby i Ammarnäs, Västerbotten. Under några år valde han att arbeta som lastbilschaufför innan längtan tillbaka till renskogen fick honom att återvända till renskötseln. - Jag tror att han kände att det inte fanns någon plats för honom, säger Lillian Hansen.Tufft vara renskötare
Det har blivit tuffare att vara renskötare menar hon och jämför med sina egna erfarenheter. Rovdjuren har blivit fler och rennäringen är utsatt för olika intrång. Andreas hade inte så många renar säger hon.- Han såg inga möjligheter, tror Lillian Hansen.Rans sameby drabbades av flera självmord under en femårsperiod. Fyra unga män, alla renskötare, tog sina liv. Andreas Andersson var 25 år när han dog.Nolltolerans
Lillian Hansen tycker att man pratar för litet om självmord. Samhället borde ha en nolltolerans mot självmord, på samma sätt som man talar om nollvisionen i trafiken menar hon.- Vi måste prata med ungdomar att det här är inte ett naturligt beteende. Vi måste få dem att förstå att livet är mer värt än man kanske ser.Stöd till anhöriga
Hon vill erbjuda stöd till andra drabbade som förlorat en nära anhörig, vän eller kamrat.- Jag har funderat ända sedan Andreas dog, men sorgen gör att man orkar inte. Nu vill jag verkligen göra något, säger Lillian Hansen. Stödgruppen som hon startat finns på Facebook. Hon hade till att börja med uppfattningen att Facebook var en ungdomsföreteelse och ingenting som vuxna ägnade sig åt. Nu har hon ändrat uppfattning. - Jag tror att man kan nå många, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter