Rättvisepartiet socialisterna (RS) ville i en motion införa ett krav i kommunens upphandling att entreprenörer inom tjänstesektorn som anlitas ska ge sina anställda samma meddelarfrihet som kommunens egna anställda.
- Det viktigaste med detta är att medborgarna får insyn i verksamheten, sade Jonas Brännberg, "väldigt glad" över att motionen antogs.
Samtliga partiet utom moderaterna ställde sig bakom motionen. Anders Josefsson förklarade varför:
- Det är en väldigt god tanke men rättsläget gör att vi måste säga nej. Vi bör vänta tills riksdagen tar detta, då kan vi göra det som Jonas vill med svensk lag i ryggen, sade han.
Socialdemokraterna sade först nej till motionen med ungefär samma motivering. Men efter sitt gruppmöte svängde partiet och kommunalrådet Karl Petersen var öppenhjärtig med varför det hände.
Falsk trygghet
- Skälet var rent politiskt. Vi fick Carema och då tyckte vi okej, vi säger ja, sade han.
Men Mattias Karlsson (M) varnade för att beslutet kan "invagga anställda hos kommunala entreprenörer i en falsk trygghet".
- Det kan lura anställda att de har en meddelarfrihet de inte har i laglig mening, sade han.
Fullmäktige sade dock nej till Kristdemokraternas motion om att införa vårdnadsbidrag i Luleå, detta efter en lång och bitvis hård debatt. KD fick stöd av centern och landsbygdspartiet men övriga var mycket kritiska.
- Det är den allra största kvinnofällan man kan råka ut för i Sverige, slog Ingrid Norberg (S) fast.
Det radades upp argument mot vårdnadsbidraget från många, från att förskolan är bättre för barnen till att samhället är mer betjänt av att folk arbetar i stället för att sköta sina barn på heltid.
Nina Berggård (V) påpekade att det finns både föräldrapenning och rätt att gå ned i arbetstid för barnföräldrar. Anders Josefsson (M) påpekade att vårdnadsbidraget förde människor långt från arbetsmarknaden.
- Jag blir både irriterad och arg, det är bara vi som pratar om barnens perspektiv, sade Annette Asplund (KD).