Klyftan mellan fack och arbetsgivare inom industrin är större än på länge. I fredags sade både fack och arbetsgivare nej till det första avtalsförslaget från Opo, de opartiska ordförandena som medlar mellan parterna.
Avtalsförslaget innebar en lönehöjning på sammanlagt 3,9 procent under 22 månader. Alldeles för litet pengar anser IF Metall, som förkastade budet tillsammans med Unionen och Sveriges Ingenjörer. IF Metall kräver ett ettårigt avtal som ger 3,7 procent.
Teknikföretagen, den största arbetsgivarparten inom industrin, vill förlänga nuvarande avtal vilket enligt dem är värt 3,2 procent under 22 månader. IF Metall hävdar att det motsvarar 0,7-0,8 procent per kalenderår. Arbetsgivarna är bara villiga att betala 20 procent av det facken krävt.
- Det innebär realllöneförsämringar, hävdar Stefan Löfven, förbundsordförande för IF Metall.
Parterna står långt ifrån varandra, konstaterar han.
- Nu gäller det att mobilisera. Just nu vet jag inte hur det ska gå till att få ett nytt avtal, säger Stefan Löfven om det kärva läget i avtalsförhandlingarna.
Blundar för krisen
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe har anklagat facken för att blunda för den ekonomiska kris som råder.
- Vi vet vad en kris är för det hade vi 2008-2009, då fordonsindustrin gick ned med 60 procent. Vi har inte tillnärmelsevis den situationen nu, säger Stefan Löfven.
I slutet på denna vecka väntas de opartiska ordförandena lägga fram sitt slutgiltiga avtalsförslag. Men eftersom parterna står så långt ifrån varandra är Stefan Löfven inte särskilt optimistisk.
- Jag vet inte hur de ska få till det, säger han.
Nuvarande avtal löper ut på onsdag i nästa vecka. Det innebär att facken kan lägga varsel om konfliktåtgärder nästa torsdag, då avtalslöst tillstånd råder.
- Det är inte säkert att vi har bråttom att varsla. Definitivt är det så att vi förbereder oss. Får inte vi något avtal då blir det också stridsåtgärder. Det gäller att tänka efter vad som är bästa läget, säger Stefan Löfven.