RIA-center i Luleå är en viktig samlingspunkt men trots behov kan man inte hålla sin dagverksamhet öppen under juldagarna. Det finns inga pengar eller personal för det.
- Väldigt tråkigt för visst finns behovet, säger föreståndaren Anna Fäldt. Hon är däremot glad över att man haft möjlighet att bjuda sina gäster på ett julbord. Men inte heller det var en självklarhet.
- Det kunde vi göra tack vare att vi fick pengar från en stor privat donation från en dam som nu före jul gett 150.000 kronor till Nederluleå församling med direktiv att pengarna ska gå till dem som behöver det bäst, berättar Anna Fäldt.
Osäkert
RIA fick 5.000 kronor sig tilldelat och julbordet var räddat. Så osäkert framlever man sin dagverksamhet som dessutom är hotad, orsaken är densamma som för allt det andra, det saknas pengar.
Kenneth Bergman som haft problem i sina dagar och varit utan eget boende. Han bodde ofta hos RIA men har sedan fem år en egen lägenhet på stan och är tacksam för det.
- Men jag kommer hit till RIA och tar mig ett morgonfika och får träffa mina vänner och kompisar, jag har inte glömt dem fast jag själv fått det bättre. Man måste ju få komma ut och träffa folk annars blir det för tyst och ensamt, säger Kenneth. Han deltog i julbordet och tyckte det var kanontrevligt.
- Visst skulle många ta sig hit på julafton om det var öppet. Men LP-stiftelsen (Pingstkyrkan) bjuder på gratis julbord till behövande, berättar Kenneth som kommer att gå dit och flera kamrater med honom. Det är tur att kyrkorna ställer upp konstaterar han.
Samtidigt befarar han att säkert flera kamrater inte kommer att fira någon särskilt värdig jul, säger han och berättar om sådana som sovit i toaletterna vid Stadsparken.
Att vi lyckligare lottade vet om att det finns medmänniskor som ramlar mellan stolarna under julen tror nog föreståndare Anna, men ...
- Man vill inte se, inte veta, man tar på sig skygglapparna, säger hon lite tyst. När hon tillträdde som föreståndare för 2,5 år sedan hade hon ingen aning om behovet som finns. Samtidigt berättar hon att det finns människor som bryr sig, som lämnar in varma kläder och skor till RIA.
- Det händer att vi får penninggåvor och nyss var det en diakon som på eget bevåg gjorde en insamling för oss.
Men återigen, en verksamhet som inte vet från en tid till annan vilken ekonomi man har att röra sig med, känns osäker. Det behövs pengar, anställda och frivilliga händer.
- Vi vet inte vilka bidrag vi får från kommunen nästa år, det kommer besked om det snart. Risken finns att vi får lägga ned dagverksamheten, säger Anna Fälth.
Kuriren har sökt handläggande tjänstemannen på socialen Thore Keisu men inte kunnat nå honom för en kommentar.