– Jag vill bli bäst och tävla i OS och VM i framtiden, säger Lundberg med en självklarhet som imponerar.
När Norrbottens-Kuriren träffar henne på Ormberget så kommer hon cyklande på mountainbike från skogen i den täta dimman och det begynnande mörkret.
– Jag bor ett par kilometer bort och tar den genvägen hit upp till Ormberget, där jag tränar ofta, säger hon.
Hanna Lundberg är en talang som håller på med många sporter – och cykel är en. Men mest av allt handlar det om orientering, löpning, skidåkning och även simning en gång i veckan.
– Simning är en bra kompletterande konditionsträning, där man aldrig blir skadad, förklarar hon.
I den sporten har hon också gott påbrå eftersom mamma Linda (Rönnbäck hette hon under den aktiva karriären) var en storsimmare i Luleå SS, som än i dag har distriktsrekorden på alla distanser från 200 till 1500 meter frisim.
Under vårt samtal frapperas jag över hur mogen Hanna är för sin ålder. Hon kan idrottens villkor och förstår att det inte finns några genvägar till framgång. Samtidigt är det en ödmjuk idrottstjej som håller gemenskapen med sina idrottskompisar och konkurrenter högt.
– Vi är jättebra kompisar vid sidan om, men vill förstås vinna i tävlingarna.
Den framgång hon rankar allra högst är totalsegern i O-ringens 5-dagars i Borås i somras.
Där tillhörde hon toppskiktet alla dagar och vann totalen överlägset efter en etappseger, två andraplatser och en tredjeplats före den avslutande jaktstarten.
– Det kändes stort att jag klarade den detaljrika kartan. Jag är ju inte så bra på att orientera utan lever mycket på min löpstyrka och kondition, säger Lundberg självkritiskt.
Samtidigt beklagar hon också att hennes värsta konkurrent, fjolårssegraren Hilda Holmqvist Johansson, OK Hakarpspojkarna, blivit skadad och inte kunde vara med.
Du vann också Lidingöloppet i klassen Flickor 13, hur kändes det?
– Det är en jobbig bana på drygt 3 km. Min inställning inför loppet var: Spring så fort du kan så får vi hur långt det räcker. Jag hade ju ingen aning hur de andra tränat och hur fort de kunde springa.
En bra inställning. Höll det?
– Jadå (skratt). Vi var tre löpare i täten i början. Sedan släppte en, och på slutet blev det en spurt mellan mig och en norska – och då var jag starkast.
Hon är också en duktig skidåkare i Luleå-Gjutarens färger och noterade sin största framgång i februari i Ulricehamn i ICA Cup (tidigare Kalle Anka) där hon var femma på 3,3 kilometer, kom tvåa på sprintprologen och vann skicross trots ringa träning i den delen.
Vad betyder alla framgångar för dig?
– Det är en otrolig känsla att få stå högst uppe på pallen. Och en härlig sporre för mig att fortsätta satsa hårt på min idrott.
Hur länge kan du hålla på med flera idrotter?
– Jag måste nog välja den jag ska satsa hårdast på när jag börjar gymnasiet, tycker hon med all rätt.
Hanna Lundberg tränar något nästan alla dagar i veckan, och ofta med killar.
– Jag gillar att träna med min jämnårige klubbkompis Tobias Snell, och ibland orkar jag hänga med honom, säger hon glatt.
Hannas tränare/ledare Claes Turesson har själv varit aktiv på toppnivå och han är imponerad över sin adept. Han listar tre förklaringar till att hon redan nu är topp i Sverige:
Hon har grundfysiken vilket är viktigast av allt. En kroppsmotor som tål alla påfrestningar.
Hanna har ett enormt ”eget driv” och vet vad hon vill.
Inom orienteringen är hon väldigt intresserad av vad hon kan göra bättre, och det är faktiskt mycket ovanligt i den åldern.
Turesson betonar även en annan god sida.
– Hon är smart. När hon vann 5-dagars hade hon en klar strategi i tävlingen för att vinna tävlingen totalt. Då gäller det att hålla sig på en jämn och hög nivå och inte göra bort sig i någon etapp – och det klarade hon, säger Claes Turesson som tillsammans med Karin Wollbrand och Tomas Johansson är tränare/ledare för den unga talangen.