Carinas indianska arv förde henne hem till Lomträsk

Carina Sjöbäck är född och uppvuxen i trakterna kring Malmö. Under hela sin uppväxt har hon känt en stark dragning till naturen utan att riktigt förstå varför. I tonåren kom längtan till Norrbotten, ett län hon aldrig hade besökt. ? Jag har känt att något kallar, det är de orörda vidderna, bergen och skogarna, säger hon. När hon var 20 år kom förklaringen. Då berättade hennes farmor om farfadern som Carina aldrig träffat. Han var mayaindian från Mexico och kom med en lastbåt till Malmö på 1940-talet. Där träffade han farmodern och tycke uppstod, men han fick inte stanna kvar i Sverige utan tvingades återvända hem. Sedan dess har de aldrig setts. Carinas farmor var då gravid och födde senare en son, Carinas pappa, därmed är Carina fjärdedelssindian. Av sin pappa har hon också fått namnet Two feathers. ? Då föll allt på plats. Plötsligt förstod jag mina känslor. Målade och gav healing I Malmö arbetade Carina som chef för en hälsokostbutik, hon tillverkade även indiansmycken, målade tavlor och gav healing. Hon gick mer och mer in i den indianska livsfilosofin för att finna sina rötter. Och hela tiden fanns längtan norrut. Det handlade aldrig om huruvida hon skulle flytta, det handlade enbart om när det skulle ske. Trots att hon aldrig besökt eller träffat någon från sin släkt i Mexico känner hon en stor samhörighet med dem. Det är viktigt för henne att bejaka sitt ursprung och att föra deras tankar vidare. ? Det indianska arvet finns rotat i min själ och det är min livsuppgift är att föra budskapet om den indianska livsfilosofin vidare. Det handlar om att lära människor förstå att vi inte kan skövla jorden. Vi måste leva i samklang med naturen, säger hon. Ingen slump Enligt Carina är inga möten slumpmässiga, allt är förutbestämt och har en mening. Att hon kom upp till Norrbotten berodde på ett möte med en kvinna som härstammade från Kalix. Hon bad henne åka upp på ett besök och gav namnet till en bekant i Överkalix, Bengt Karlsson, som kör bastuflotten på Kalixälven. För två år sedan kände hon att det var dags. Tillsammans med sina två pojkar, tio och elva år gamla, bilade hon upp till Överkalix där hon tog kontakt med Bengt Karlsson. Mitt i natten åkte de ut med flotten på älven, midnattssolen sken från sin bästa sida och Carina blev betagen. ? Direkt vi åkte ut visste jag att det är här jag hör hemma och att jag kommer att flytta hit. Men till vilken ort visste jag inte. Resan gick vidare bland annat besökte de Vuollerim och tog del av skådespelet som teater Älvmötet framförde. Carinas känsla av samhörighet förstärktes ytterligare men efter fem veckor var hon tvungen att åka hem. Med en stor sorg i hjärtat vände hon söderut. Långsiktigt tänkande 2003 kom hon tillbaka till Vuollerim för att själv spela med Älvmötet. Då hade hon bestämt sig för att stanna. Efter en tid återvände hon till Överkalix och Bengt Karlsson som hon hållit kontakten med. De började jobba tillsammans, på flotten höll Carina föredrag, hon fortsatte även med sin försäljning av egentillverkade smycken och att måla tavlor. I dag bor hon med Bengt i Lomträsk, Carinas paradis på jorden. Här hämtar hon kraft och lever i symbios med naturen. ? Här är jag accepterad för den jag är, jag har aldrig blivit så väl mottagen någonstans som i Överkalix, säger hon. Carina håller föreläsningar om indiansk livsfilosofi och det indianska konceptet, sju generationer. Allt man tänker, säger och gör ska gagna den sjunde generationen från en själv. ? Det jag gör är att så små frön till människor, vi måste börja lära oss att tänka mer långsiktigt och inte fatta beslut som inte har någon substans mer än för stunden, det gäller inte minst våra politiker, säger hon. Tillbaka till ursprunget Hon är kritisk till dagens samhälle som enligt henne plockar bort kreativiteten hos människor, främst barnen. ? I skolan främjas inte elevernas kreativitet och intuition. Istället används korvstoppningsmetoden och det gör barnen sjuka. Vi försöker avveckla människan och det är med stor sorg jag ser det. Att hitta tillbaka till sitt ursprung är viktigt för alla, enligt Carina. I dag har många tappat kontakten med ursprunget, verkligheten är istället datorer, mobiltelefoner och stress som bidrar till att människor mår dåligt både fysiskt och psykiskt. Kontakt med hjärtat För att hitta tillbaka till sig själv krävs övning. Carina utför andliga retreats, där deltagarna vistas i skogen under en veckas tid. Där bor de i kåta, paddlar kanot, gör naturvandringar och framförallt ges de tid för eftertanke. 95 procent av de som kommer bor inte i närheten av naturen i vardagslivet. ? Vissa kan vara rädda när de kommer utanför stadsgränsen, att komma i kontakt med sitt hjärta kan kännas farligt. Men det är sällsynt att människor blir deprimerade och får panikångest. Naturen är läkande och helande, säger hon. Carina vill inge människor hopp och tro och visa dem att det finns något annat än den värld de nu lever i. ? Tänk om läkarna istället för att skriva ut lyckopiller skulle remittera patienter med ångest och depression till en natur retreater så de vågar börja känna igen. Att Carina känner, råder det ingen tvekan om. Hon kan gråta av lycka när hon sitter vid en eld i skogen. När hon ser ut genom köksfönstret på morgonen händer det att hon nyper sig själv i armen för att inse att det är sant att hon bor där. Lomträsk är hennes plats på jorden härifrån flyttar hon inte. ? Nej aldrig. Till slut har jag nått fram till det jag längtat efter i hela mitt liv.

Carinas indianska arv förde henne hem till Lomträsk

En djup längtan till naturen och ett indianskt arv har fört skånska Carina Sjöbäck till Lomträsk utanför Överkalix. Hit kom hon för två år sedan och hon längtar inte tillbaka till Malmö. ? Äntligen har jag kommit hem, Överkalix har gett mig så stor livsglädje, säger hon.

En djup längtan till naturen och ett indianskt arv har fört skånska Carina Sjöbäck till Lomträsk utanför Överkalix. Hit kom hon för två år sedan och hon längtar inte tillbaka till Malmö.
? Äntligen har jag kommit hem, Överkalix har gett mig så stor livsglädje, säger hon.