På svindlande vackra vägar upp till Lofoten

För cirka 6.000 år sedan slog människan sig ner på Lofoten, som fått sitt namn efter att ögruppen från fastlandet liknar tassen på ett lodjur.
Vacker tass, skulle man kunna säga om detta unika landskap som ligger ovanför polcirkeln och strax söder om norra ishavet.
Visst är det ett hårt klimat och det är inte för solen man åker dit, men den varma golfströmmen gör klimatet mycket mildare än i andra områden i världen som finns lika långt norrut. Juli och augusti är de varmaste månaderna med en medeltemperatur på 12 grader. Juni är torrast, med en medelnederbörd på 37 millimeter.
Det är i början juli som vår resa går och är du sugen på att se detta fantastiska ställe kanske vårt koncept kan vara något för er.
Lofoten drive in, liksom. Rakt på. Inga omvägar eller färjeturer in i Trollfjorden eller andra vackra norska fjordar. Inga guidade turer eller safaris. Inget stopp vid vikingamuseet i Borg, trots att det bara ligger en bit från E10:an och inte heller något besök på krigsmuséet i Svolvaer där bland annat gamle SS-Reichfürhern Heinrich Himmlers visitkort finns att beskåda.

Norrbottnisk bonus
Från bilen får vi alldeles tillräckligt med intryck och upplevelser. Vi stannar då och då och sträcker på oss. Stoppar och vänder tillbaka. Den där vyn måste vi bara ha i kameran, säger hon som sitter bredvid chauffören. Och vi lapar med blicken i oss ytterligare ett vykort.
Vill du dessutom ha lite på köpet och en bra bit av Norrbotten - kan vår rutt definitivt vara något att ta fasta på: Luleå, Överkalix, Gällivare/Malmberget, Kiruna, Riksgränsen, Narvik, Harstad, Svolvaer, Kabelvåg, Henningsvaer, Reine, Bodö, Arvidsjaur, Arjeplog och så hemma i Luleå igen.
Tre nätter tar vår cirka 100 mil långa runda som kostar totalt cirka 7.000 kronor för två personer. Då är rubbet inkluderat; bensin, logi, mat och färja.
Vi bor på hotell centralt i Harstad, Svolvaer och Bodö och det kostar mellan 700 kronor och 1.100 svenska kronor per natt och där min sambo en natt kunde nyttja studentrabatt. Det går ju att kapa en del i logikostnaden, men vi väljer bekvämlighet och hotell centralt.
Efter ett riktigt mål mat på restaurang per dag, med musslor, torsk, lax, fisksoppa eller valburgare, blir det sedan lite annat smått gott som torkad fisk, frukt, kaffe och sött från bensinstationer eller livsmedelsbutiker. Med en riktig hotellfrukost i magen står vi oss riktigt bra på denna meny.
Redan innan vi når vår destination har vi sett en massa. Vad sägs om ljuvliga, orörda Överkalix-älven, gropen i Malmberget och den gamla kåkstaden i trä intill, exotiska och mäktiga gruvstaden Kiruna, Torneträsks skimrande vatten, Abisko nationalpark, Riksgränsen och klassiska Lapporten ur olika vinklar.
En av Sveriges vackraste vägsträckor blir förrätt till det riktiga huvudmålet som vi når efter första övernattningen som blir i Harstad.

Svala kvällar
Efter en kort färjetur från Melbu till Fiskeböl är vi äntligen på plats. Fiskeböl i norr till Ås i söder är hela foten, plus öarna Röst och Vaeröy allra längst i söder.
Första stoppet är Svolvaer, som är den största staden på Lofoten och som hyser knappt 5.000 invånare. Där äter vi gott och strosar sedan bara omkring i timmar i aftonen, med öppen mun, stora ögon och en nacke som verkligen får jobba. Ett svagt leende finns där hela tiden under det att nya fantastiska bilder ständigt scannas in i hjärnan.
Våra tämligen beresta ögon har dittills inte sett något liknande. Det finns lite Rio de Janeiro och Sockertoppen över en del bilder där molnen omsluter övre delen av de runda klipporna.
Känslan av att befinna sig i ett sagolandskap är stark under vår fortsatta kvällspromenad där vi trots att det är juli har långt på både armar och ben. På dagtid är det som mest 14-15 grader varmt och T-tröja räcker ofta om solen är på bra humör.

Slingrande vägar
Efter en god natts sömn i Svolvaer kör vi till det lilla idylliska fiskesamhället Kabelvåg och sedan vidare mot Henningsvaer, den viktigaste fiskeorten på Lofoten som så sent som 1983 fick broförbindelse med fastlandet.
Tärnor och måsar skriker efter käk av fiskarna och doften av hav och fisk är frän och uppfriskande.
Runt om oss finns bergtoppar, både knubbiga och riktigt skarpa, delvis inlindade i bomullsmoln och i ett av solen blänkande havsvatten, ligger fiskeflottan förtöjd.
På klipporna är de stora träställningarna, där fisken torkas, ännu tomma och på några hänger skallarna från i fjol kvar.
Vi susar i maklig takt vidare på de slingringa vägarna där man oftast tillåtas köra 60 eller 80 kilometer i timmen. Vi kör genom tunnlar, förbi lugna sköna vikar och över broar från ö till ö, hälsar på lyckliga kor i gröna dalar, åker genom fiskebyar, tittar in i små butiker med framför allt torkad fisk, förbi fantastiska träkyrkor och några gamla befästningar och viktiga kulturminnen från andra världskriget.
Norge var av tyskarna ockuperat land mellan 1940-1945 och många norska motståndsmän var modiga fiskarsöner från just Lofoten.
Vrak av gamla tyska fartyg finns fortfarande kvar som minner om Nazi-Tysklands och Hitlers planer om ett Tredje Rike, framför allt i hamnstaden Narvik norr om Lofoten.

Färjan till fastlandet
Till slut når vi Reine och där stannar vi bilen på en utsiktsplats högt upp med vy över själva byn och även om det är svårt att rangordna så tas nog den finaste bilden härifrån.
Allt detta vackra till trots säger många ur ortsbefolkningen att då skulle vi se hur fantastiskt det är på vintern med snötäckta berg och grön-gult norrsken på den mörka himlen.
Någon kilometer bort ligger Moskenes och därifrån ska vi ta färjan över till fastlandet och Bodö. Det går att åka omvägen via de isolerade öarna Vaeröy och/eller Röst, men vi åker rakt på Bodö. Vi får vänta ett par timmar innan avgång och tar en långpromenad i omgivningen och dokumenterar bland annat bukten där flera små fiskebåtar ligger ankrade och speglar sig i det lugna vattnet. Det blir en av de sista vyerna från denna plats.
Lofoten drive in är över och sex-sju timmar senare somnar vi på hotellet i Bodö som vi nått efter lite drygt tre timmar på färjan. Bara sex timmar kvar hem till Luleå återstår. Vi är mätta och mycket belåtna.