I tisdags kom de – de 13 060 hönsen som Salar Rasoul hade väntat på.
Ordet han beskriver de första dagarna med är: kaos.
– Det är ju 13 000 djur som flyger omkring där inne och de är helt galna. Men de är ju nya här och känner sig inte hemma ännu. Det har ju bara varit här ett par dagar, stackarna. Det tar ungefär två veckor för dem att vänja sig, säger Rasoul.
Han säger det med en gäspning, för det har varit långa nätter så här i början. Det är en stor verksamhet. Men det är egentligen inget nytt för honom.
Salar Rasoul kommer från Kurdistan. I hemlandet tog han över sin fars verksamhet i ett mycket större hönseri.
I det företaget hade de 15 lador med 175 000 höns i varje.
– Jag pluggade till veterinär och samtidigt följde jag med min pappa och jobbade med honom. Sen tog jag själv över ett av hönserien med 175 000 höns. Det var 30 anställda och två vaktmästare som jobbade där.
Kriget fick honom att lämna området och komma till Sverige. Han fick inget jobb som veterinär, men började livnära sig på annat.
Han började jobba i restaurangbranschen. Det tog bara ett år så ägde han en själv. Till sist, när han hade sparat ihop nog mycket, kände han att det var dags att komma tillbaka till något han verkligen brinner för.
2013 började han därför på riktigt sätta igång det här projektet, med alla pappersarbeten. I fjol sålde han av sina verksamheter i restaurangbranschen och satsade fullt ut på att få hönseriet i bruk.
Först var tanken att starta kycklinguppfödning. Men utan en lokal slaktare är det inte möjligt. Då valde han höns – och ägg.
Efter mycket slit är "Salles hönseri" nu igång.
– Det känns jättebra att ha lyckats få igång det här. Nu har jag gjort det jag har sagt att jag ska lyckas med, att öppna det. Resten får vi då se hur det går.
Det här är bara inne i en startfas, med 13 000 höns.
– Norrlandsägg vill köpa 50 000, men då måste jag bygga fler byggnader. Jag ska först se hur det här går.
Nu har han 13 000 djur att lära upp på egen hand. Med tanke på hur automatiserad hela anläggningen är behöver han inte anställa någon personal än.
– Det här känns jättebra. Jag går in till hönsen nu och vet att jag snart kommer att ha lärt dem hur de ska samlas. Jag vet hur jag ska ta hand om dem, för jag har alltid haft höns. Nej, jag är så glad nu över det här så det går knappt att beskriva.