Mattias Käck och Ida Björs låter barnen fundera över vad vi gör med vår tid på jorden. När Tiden får fysisk form rusar hon fram som en typisk nutidsmänniska och drömmer om att få vila sig från sitt hektiska liv. I nya bilderboken ”Tiden tar semester” av Mattias Käck och Ida Björs får hon sin efterlängtade paus. Medan hon är borta tar två barn hand om händelserna i världen, tills Tiden slutligen kommer tillbaka med en tom glasburk: ”Det är luft från Tomhetens dal i Stillhetens land”, berättar hon nöjt.
– Jag tror att många skulle vilja följa med till Tomhetens dal, säger Mattias Käck.
Ämnet i debutboken ligger honom varmt om hjärtat.
– Jag är upptagen av hur tidens mysterium följer oss genom livet. Kanske är det till och med så att mysteriet djupnar med åren och att vi blir ännu mer upptagna av det.
Vad vi gör av vår tid är ett återkommande tema i barnböcker. ”All sådan tid som inte tas till vara med hjärtat, den är lika hopplöst förlorad som regnbågens färger för en blind”, heter det i Michael Endes klassiska ”Momo eller kampen om tiden”. I Anna Höglunds ”Mannen som byggde ett hus” lägger en man all tid på att renovera sitt hem men glömmer det viktiga i livet. Mattias Käck kommer dock inte på en enda bok där Tiden är förmänskligad.
– Det finns en tradition av att förmänskliga andra abstrakta fenomen, och när det gäller tid är det oftare döden som gestaltas. Men jag tycker att tidens verklighet handlar mer om livet.
Hans två unga huvudrollsinnehavare lär sig att vikariera för tiden: De ser hur en blomma blommar, men vips så har den vissnat. På samma sätt börjar de få saker att hända: Vips ett hus! Vips en skrattfågel! ropar de, berusade av upptäckarlust.
– Det blir lätt så när man tänker på tidens framfart i våra liv att man får som ett sorgskimmer för ögonen, för den tar så mycket av det vi älskar ifrån oss. Men jag har velat vända på det och lyfta fram alla de underverk som tiden kommer med, säger Mattias Käck.
Många barnböcker som handlar om tid skildrar de vuxnas stressade tillvaro, som styrs av kommersialismen. Barnen får ofta stå som kontrast med sin förmåga att leva i nuet. Det visar Karin Nykvist, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, i sin forskning. Hon ser en underliggande kritik av det samhälle där mycket hela tiden vill ha mer. Men Mattias Käck tycker inte att det är enbart dåligt att vi aldrig nöjer oss.
– Det finns något härligt med det, livsgnistan är så stor att vi inte kan tacka nej, vi vill hela tiden ha mer. Det handlar inte om otacksamhet utan om att välkomna allt gott i livet.
Han ville skriva in känslan av att vad som helst kan hända, och tycker att Ida Björs färggranna bilder av ett landskap som sprider ut sig i alla riktningar förstärker den upplevelsen.
– Barnen styr men samtidigt är allt okontrollerbart, säger han.
Också leken har ofta förmågan att pausa tiden – det är ett vanligt ämne i barnböcker, påpekar Karin Nykvist och exemplifierar med böckerna om Narnia eller ”Till vildingarnas land”.
– I barnens lek förlorar tiden sin betydelse. Den sätts ur spel, säger hon.
Men även de små måste förhålla sig till sin stressade omvärld, med förskolelämningar och aktivitetsscheman. Lillemor Torstensson vid Svenska barnboksinstitutet tror att det kan vara bra för barnen att få tiden konkretiserad.
– Något av det vanligaste som barn hör i dag är ”vi har inte tid”. Vad är då det där tid?
Ett av barnen i boken frågar Tiden just det: ”vem är du egentligen?” och får svaret ”Jag är rakt fram, rakt fram och karusell, karusell”. Med poesin försöker Mattias Käck ladda meningarna med betydelse. Även han själv bearbetar funderingar kring förgänglighet och tidens villkor med hjälp av litteraturen – den är hans motståndshandling. I en text kan man göra en detaljstudie av sådant som egentligen inte finns kvar, förklarar han.
– Litteraturen gör att man kan gå in i ett minne och hålla kvar något som har försvunnit.
Och barnen i hans berättelse förlorar inte allt. Kvar från äventyret blir en liten katt.
– Vissa saker får vi ändå behålla en stund, säger Mattias Käck. (TT)