Men utgivningen har skett helt utan medgivande från författaren Jonas Jonasson – som inte har en aning om hur boken översatts.
Majid Garousi plockar med böckerna i den välfyllda bokaffären i centrala Teheran.
– Hur kommer det sig att Sverige, som delar ut Nobelpriset i litteratur, har så få framstående författare, frågar han plötsligt.
Den senaste svenska Nobelpristagaren, Tomas Tranströmer, känner han inte till. Det kanske inte är så många svenska författare som översätts till persiska, resonerar han.
Men det finns just nu en mycket populär svensk bok i Iran, säger han och plockar fram ett exemplar av "Hundraåringen" på persiska. Den står i en hylla jämte August Strindbergs "Fadren".
– Jag tyckte om den. Min mamma har också läst den. Det är en bok som passar alla, säger han.
Men Jonas Jonasson har aldrig godkänt någon utgivning i Iran, inget förlag har kontaktat honom och han har inte fått en krona från försäljningen, berättar hans agent Carina Brandt
– För några år sedan började jag få förfrågningar om intervjuer med Jonasson från journalister i Iran. Men jag har inte sålt några rättigheter till Iran, säger hon.
Iran är ett av cirka 25 länder i världen som inte har undertecknat Bernekonventionen, som ska skydda författares rättigheter. Ett förlag som vill ge ut en bok av en utländsk författare söker tillstånd hos kulturdepartementet och kan sedan lagligt ge ut boken utan att ha ett avtal med författaren. Flera förlag kan dessutom ge ut samma bok.
– Det är lite exotiskt roligt att den blivit en succé. Det här är ändå en författare som har haft framgångar i flera länder. Men tänk om en författare skulle behöva överleva på det som säljs i Iran? säger Brandt, som sagt nej till alla intervjuförfrågningar som en markering.
Varken hon eller Jonasson vet heller hur översättningen hanterats. Finns till exempel huvudpersonen Allans möte med iranska säkerhetspolisen med?
Det visar sig sedan att det finns några fler svenska böcker i den iranska bokaffären. Enligt Majid Garousi har "Hundraåringen" skapat en efterfrågan, och han visar upp inte mindre än tre exemplar, från tre olika förlag, av Fredrik Backmans "En man som heter Ove".
Det svenska deckarundret har han däremot inte alls hört talas om. Kriminallitteratur är inte populärt i Iran.
– Här läser folk mer romantik. (TT)