I ett meddelande till försvarsmakten framgick att även civila personer kunde inkallas direkt till försvarsstaben. Och när även försvarsministern Per Edvin Sköld informerades var svaret: ”icke hava något att erinra däremot”.
Detta går att läsa i boken ”Första arbetskompaniet Storsien – en bok om politisk internering 1939-40”, skriven av Gunnar Kieri och Ivar Sundström som nu kommer i en fjärde och bearbetad upplaga.
– Det är 80 år sedan. De internerade och deras anhöriga har ännu inte getts någon upprättelse. Många av dem och deras anhöriga fick leva med stämpeln ”fosterlandsförrädare”, säger Lennart Rohdin, ordförande för Sällskapet Gunnar Kieris Vänner.
När boken gavs ut 1972 var det också Gunnar Kieris litterära debut.
– Det var Ivar Sundströms idé. Utan honom hade det nog inte blivit någon bok. Och det var militären som gjorde mig till författare, ler han.
Idag har Gunnar Kieri blivit 90 år men kan fortfarande förundras över sin språkliga förmåga som debutant, vilket han demonstrerar genom att läsa högt ur bokens inledning:
”Vi satt i mörkret, mor och jag, och kunde tydligt höra stegen. Sakta, ibland snabbare trampade någon igenom skarens skorpa i den djupa snön. Stannade, det var tyst en stund, hördes sedan åter tydligt. Någon fanns i snön på andra sidan vägen”.
Och han talar av egen erfarenhet. Gunnar Kieris far tillhörde nämligen den skara som internerades i Storsien, anmäld av en högerman i byn som även angav tio andra i Kieris hemby.
– Min pappa hann läsa boken innan han dog 1974. Det var hans upprättelse, säger Gunnar Kieri.
Det handlar alltså om en tid när registrering av kommunister och vänstersympatisörer pågått en tid och när sedan Sovjetunionen den 30 november 1939 gick in i Finland, som svar på att tyska trupper gått in i Polen, skruvades stämningen i Sverige upp.
– Speciellt i norr. Man misstänkte att kommunister och vänstersympatisörer skulle bli landsförrädare, säger Lennart Rohdin.
Men att boken nu ges ut i en fjärde bearbetad upplaga handlar inte bara om att bevara och sprida en historieskrivning när alla sanningsvittnen lämnat jordelivet, utan även ses i ljuset av samtidens allt hårdare debattklimat.
– Begrepp som "fosterlandsförrädare" börjar åter höras i samhällsdebatt, inte minst på sociala medier. Samtidigt väcks frågan om anonyma vittnesmål igen. Den dokumentära skildringen av interneringslägret i Storsien är av den anledningen angelägen att lyfta igen. Många internerades mot bakgrund av anonyma vittnesmål. Vi har mycket att lära av historien, säger Lennart Rohdin.
Fotnot: Till nyutgåvan av ”Första arbetskompaniet Storsien – en bok om politisk internering 1939-40” kommer också en studiehandledning att tas fram, tänkt att användas i gymnasieundervisning. Luleå, Boden, Kalix och Överkalix kommun har anmält intresse.