Det är Frannie Langton själv som för ordet, därav titeln "Frannie Langtons bekännelser", emellanåt varvat med några rättegångsprotokoll.
Läsarna kastas tillbaka till Frannies uppväxt som slav på Jamaica. Det antyds att hon kanske är dotter till självaste plantageägaren. Möjligen ger det Frannie en fördel gentemot de andra slavarna på sockerrörsfälten. Hon lär sig läsa och det ger henne ett annat perspektiv på världen.
Senare framkommer att ägaren som också vill verka som vetenskapsman har ägnat sig åt senare populära verksamheter som skallmätning och annat för att bevisa den "svarta rasens" underlägsenhet. Det är också i den verksamheten som han åker till London för att lägga fram sina teser för en vän och kollega. Då får också Frannie följa med. Väl på plats lämnas hon i en familj som piga, inte slav men verkligen inte fri.
Här börjar litteraturens klassiker att spöka. Den fragila husmodern, kallad Madame efter sitt franska ursprung, lever som ett slags "mad woman in the attic" och livet i det starkt klassegregerade hushållet är som ett "Downton abbey" i kvadrat. Berättelsen ger ett eko av författare som Charlotte Brontë och Jean Rhys men också av samtida författare som Sarah Waters.
Det handlar dock aldrig om plagiat och det säger verkligen en hel del om debutanten Sara Collins att hon får denna smått gotiska roman att fungera fullt ut.
Jag grips ordentligt av Frannies öde, där Sara Collins också får med mycket av slavhandelns historia, även den som var utan köpslagan. Frannies och Madames kärlekshistoria är förstås dömd på förhand – men den engagerar.
Persongalleriet överhuvudtaget är mångfacetterat och även om Frannie förstås är i centrum så berör även övriga personers livsöden. Språket är precis så exakt som det ska vara för den här typen av berättelse och fint översatt av Jan Hultman och Annika H Löfvendahl.
"Frannie Langtons bekännelser" är inte främst en spänningsroman, men in i det sista sitter man och funderar på hur morden gick till och utförda av vem? Nu ser jag fram emot nästa roman av denna begåvade författare.
Vilken tur att hon gav upp sin advokatbana för att skriva.