Denna gång är huvudpersonen, den brittiska författaren Faye, på väg till en litteraturfestival i en icke namngiven sydeuropeisk stad. Likheten mellan öppningsscenerna i "Kudos" och den i "Konturer", där Faye reser till en workshop i kreativt skrivande i Grekland, gör att berättelsen om den svåra konsten att som författare leva på sitt skrivande bildar en ram för hela trilogin.
Passageraren i stolen bredvid Faye, en framgångsrik affärsman, berättar om sitt liv och om sorgen efter familjens hund, som han under hustruns och barnens frånvaro har varit tvungen att låta somna in. Liksom i de tidigare romanerna är Faye både en god lyssnare och en skarp observatör; efter bara några ögonkast konstaterar hon att hennes medresenär "utstrålade en anonym och aningen provisorisk manlighet, som en soldat i uniform". Berättelsen igenom kommer hon att med en osviklig precision att både fånga det unika hos dem hon möter och söka kollektiva erfarenheter i det individuella.
I ”Kudos” är kvinnors berättelser i majoritet; de få män som får berätta om sina liv tycks bleka i jämförelse, möjligen med undantag för den unge och mångsidigt begåvade Hermann som i övrigt tycks vara helt och hållet formad av sin starka mor. Som tidigare är Faye en katalysator för historier som här till stor del handlar om allt från ensamstående mödrar, avsvalnade äktenskap och kraschade parförhållanden till uteblivna skilsmässor, åldrande, osynliggörande och vidare till män som kontrollerar och hotar. Ändå är de flesta i denna kavalkad av kvinnor starka och självmedvetna, och det gäller även Faye själv.
Också på andra plan är "Kudos" mer uttalat politisk än de två föregående romanerna. Här finns tankar om allt från Brexit till de ekonomiskt krisande länderna runt Medelhavet. De lätt förfallna betongbyggnaderna, de skolköksliknande måltiderna som kräver vouchers och som deltagarna skjutsas till i bussar mellan de lätt förfallna hotellen får symbolisera skillnaderna i levnadsstandard inom det gemensamma europeiska projektet. Den håglöst grå kulissen bildar en skarp kontrast till själva litteraturfestivalen, över vilken det vilar ett slags desperat strävan att hävda konstens skönhet och skönlitteraturens överlevnad.
Som helhet är Cusks trilogi mästerlig, och det tack vare hennes förmåga att med precisa och subtila narrativa medel skildra livets stora frågor i det lilla och vardagliga. Ett koncept som upprepas för ofta, i det här fallet berättelser som på rad avlöser varandra, riskerar dock att någonstans på vägen börja kännas monoton, och det lyckas "Kudos" inte helt undvika. Dessutom är några av berättelserna, exempelvis den om författaren Luís, så pass löst skissad att budskapet blir något vagt.
Vad titelns kudos, alltså beröm och belöning, egentligen syftar på är oklart, men med tanke på hur oglamoröst Fayes författarliv ter sig har titeln en lätt ironisk klang.
Trots att Faye faktiskt har fler repliker här än i de föregående romanerna förblir hon som person märkligt skugglik. Med tanke på att hon personifierar en yrkesmässigt framgångsrik kvinna som har vägrat att låta sig uppslukas av rollen som ensamstående mor hade hon här förtjänat att träda fram tydligare.
Ändå är "Kudos" liksom de föregående två romanerna en litterär prestation av ovanliga mått. Rebecca Alsberg gör en lyckad översättning av Cusks kanadensiska engelska till svenska.