Hon har aldrig varit vid fronten men ändå alltid upplevt sig vara i krig.
”Jaget” i Solmaz Sharifs debutdiktsamling ”Look” vet förstås att hon enligt de gängse definitionerna inte har varit i närheten av några stridigheter, ändå har hon hela livet varit känslomässigt drabbad av dess konsekvenser.
– När vi talar om krig talar vi om ögonblicket då bomben släpps, men efterföljderna fortsätter, även där bomben kommer ifrån. Allt detta, allt det tysta osynliga och vad det gör med våra privatliv tycker jag borde inkluderas i begreppet ”krigföring”, säger hon.
Solmaz Sharif är född i Istanbul av iranska föräldrar under deras emigrationsresa till USA. Diktsamlingens ”jag” ska inte förväxlas med henne själv invänder hon, men upplevelsen av strid är åtminstone delvis hennes egen.
Precis som Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj är det känslornas historia som hon vill skriva, och som student på Berkeley University gick hon, med växande frustration, på poesiuppläsning efter poesiuppläsning utan att höra någon av sina samtida poetkollegor adressera de pågående krigen i Afghanistan och Irak.
– Poeterna är språkets förvaltare och som invånare och medborgare ville jag göra något. I synnerhet våldet mot språket behövde dokumenteras och jag såg inte att det skedde, förklarar hon.
– Det är väldigt störande men i USA kan man leva så, eftersom det händer någon annanstans. Jag ville att boken skulle störa den här uppfattningen av avlägsenhet och trygghet och påminna oss om att vi är i krig.
Solmaz Sharif vänder och vrider på amerikanska militärord som ”dumdumkula”, ”durk”, ”fender” och ”marksikt”, samtliga återgivna i versaler. Diktsamlingen är konsekvent skriven utifrån termer och uttryck ur den amerikanska militärens egen ordbok. Hon copypastade utan definitioner för att i stället ge dem sina egna.
Allt började när hon skulle hjälpa en vän och bildkonstnär som utgick från krigsfotografier publicerade i Time Magazine.
– Hon ville att jag skulle skriva bildtexter med den typ av förskönande uttryck som militären själv använder, till exempel ”operation” i stället för ”ockupation”, men jag fick slut på ord, började googla och hittade den här ordboken.
I fjol blev ”Look” vald till årets bästa amerikanska diktsamling av Washington Post och därtill nominerad till National Book Award. Det senaste året har hon befunnit sig i en virvelvind av uppmärksamhet och rest kors och tvärs i USA. Till Stockholm har hon kommit med anledning av Ida Börjels rosade översättning av ”Look” till svenska, den första till ett språk som Solmaz Sharif inte kan läsa alls.
– Det har varit intressant att möta gensvaret från så många olika sorters människor. Allt ifrån en amerikansk krigsveteran som hade varit ute i strid till en afghansk immigrant. När jag skrev hade jag kanske ingen särskild publik i åtanke, men jag trodde inte att det här skulle tilltala militärer.
Så länge hon kan minnas har hon skrivit poesi. Till skillnad från läxorna var poesin lustfylld och Solmaz Sharif talar om sina dikter som ”alla dess små uppror”. Influerad av den amerikanska poeten June Jordan ser hon det som sitt uppdrag att söka ”sanningen”, hur hal eller problematisk den än kan vara.
– Jag tror att det finns väldigt tydliga ögonblick av lögn som behöver bli konfronterade, vilket är något jag försöker göra i den här boken. Det är inte enbart en filosofisk och estetisk fråga, det finns också lögner som klistrar sig fast och ord som måste sägas om det. (TT)