Valåret syns framför allt i facklitteraturen och biografierna men även i romanerna bränner det till.
Flera av vårens romaner och berättelser tar avstamp i lands- och glesbygd. I Magnus Dahlströms ”Hemman” ter sig tillvaron hotfull. Dahlström, expert på att frammana bråddjupen och våldet i det vardagliga, skriver den här gången om hur ankomsten av några främmande människor sätter i gång ”en orolig rörelse” mellan några utspridda gårdar på en avlägsen plats.
Mirja Unge, på senare år flitig dramatiker, återvänder till prosan med en ny skildring av en mörk och hård ungdomstid. ”Jag går och lever” handlar om Tove som bor på landet hos en opålitlig pappa och genomlever pennalistiska högstadieår samtidigt som hon undrar hur hon ska ta sig därifrån?
Medan Tove längtar bort från en tillvaro på landet går rörelsen i Elin Willows debutroman ”Inlandet” i motsatt riktning.
Här handlar det i stället om en ung kvinna som lämnar stortstaden för ett litet okänt samhälle i Norrlands inland. Hon tar jobb i en mataffär, lördagssuper på Hotellet, kör bil på isen och gör Platsen till sin egen.
Andrea Lundgren går ännu längre. I hennes novellsamling ”Nordisk fauna” kliver en kvinna av tåget mitt i natten, lämnar väskorna och följer ropet från den mörka skogen. Det är bland träden hon känt sig sedd.
Den norrländska glesbygden är spelplats även hos Linnea Axelsson som skriver om samer och därmed också blir mer politiskt konkret. Hennes ”Ædnan” är något så ovanligt som en 700-sidig släktsaga om två samiska släkter, skriven på vers. Den känslomässiga precisionen har varit viktigast, berättar hon, men eposet inkluderar samtidigt tvångsförflyttningar av boplatser och rasbiologiska mätningar.
Liksom många andra med samiska rötter har hon en kunskap som inte ingår i den officiella historieskrivningen.
– Det som jag älskar är att gå in i de här människorna, att få dem att träda fram, men eftersom de är samer blir det samtidigt en ganska politisk bok om erfarenheten av att ha svensken som härskarfolk.
Linnea Axelsson fokuserar på de två släkternas samekvinnor medan Agnes Lidbeck, en av fjolårets mest hyllade debutanter, fortsätter att utforska den moderna kvinnorollen. Hennes nya roman, ”Förlåten”, handlar om två systrar, Ellen och Maria, som tillsammans har fått ärva familjens sommarställe i skärgården.
Debutanten Balsam Karam skriver i stället om brutalt kvinnoförtryck och ungt uppror i romanen ”Händelsehorisonten” vars mödrar och döttrar har deporterats till ”Utkanterna”.
Uttalat politisk är även Johannes Anyuru vars antologi ”Tills vi har något”, rymmer hans texter om just politik och estetik från de senaste åren. ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”, Anyurus Augustvinnande roman från i höstas, får en uppföljare i Alexandra Pascalidous dokumentära och högaktuella ”Mammorna _ en berättelse om Sverige”, om de mödrar som väcks mitt i natten av polisen som berättar att deras barn har blivit skjutna.
Valåret märks bland annat i mängden biografier om socialdemokrater och vänsterpartister. Johanna Palmström har skrivit den första biografin om Gudrun Schyman, ”Det gäller livet”, och Anders L Johansson sin andra om Gunnar Sträng, ”Rikshushållaren”.
Valårspolitiska redan på bokomslaget är Åsa Linderborg och Göran Greider. I ”Allt är möjligt” förklarar de populismen samtidigt som de diskuterar varför Socialdemokraterna inte längre sätter klassfrågorna i centrum, något som enligt författarna har fjärmat partiet från väljarna.
Politiska i ett globalt perspektiv är i stället Hans och Ola Rosling samt Anna Rosling Rönnlund vars ”Factfulness” ges ut internationellt. Före Hans Roslings bortgång skrev far, son och svärdotter tillsammans om hur den gamla västvärlden gör sig dummare än nödvändigt på grund av okunskap om den övriga världen. (TT)