Det upphörde att gälla på 1990-talet. Men begreppen har behållit en positiv innebörd.
Det finns dock de som inte har positiv erfarenhet av vare sig Sverige och den omhuldade neutralitetstanken. De som har annan erfarenhet, från andra världskriget, är de i vårt mesta grannland Norge.
Den neutralitet som Sverige utövade var negativ för norrmännen, både när den tillämpades strikt och när den bedrevs pragmatiskt. Den strikta hållningen ledde till att norrmän internerades och avvisades. Detta eftersom Sverige inte ville framstå som partiskt med bristande upprätthållande av neutraliteten under krigets första år då Tyskland var framgångsrika. De gånger Sverige var pragmatiskt gynnade det inte heller det ockuperade Norge, alltså exilregeringen, motståndsrörelsen och landets invånare.
Tillåtandet av förflyttning av tyska soldater på så kallad permission och deras krigsutrustning genom svenskt territorium är främsta exemplet.
Denna historia rörande Sveriges agerande mot Norge under andra världskriget har Eirik Veum skrivit en bok. Närmast en anklagelseskrift över Sveriges beteende under Andra världskriget när Norge och Danmark ockuperades av den nazityska diktaturen.
Sverige förhöll sig neutralt, mellan de stridande parterna med diktaturen Tyskland på den ena sidan och demokratin Storbritannien som framträdande land på den andra. På den brittiska sidan fanns, efter 22 juni 1941, även den kommunistiska diktaturen Sovjetunionen.
Men det landet hade vid anfallet mot Norge 1940 en pakt med Tyskland. Ändå fanns utbredda sympatier för Hitlertyskland särskilt i det svenska samhällets övre skikt.
Tyskland gick också segrande fram i krigets inledning. Hitlers diktatur lade under sig demokratier.
Många såg dock Stalins kommuniströda Sovjetvälde som ett värre hot, som borde besegras.
Veums bok ger en annorlunda synvinkel där den i Sverige högt hållna neutraliteten ses som en dålig ursäkt i Norge ses som en dålig ursäkt – att fegt stå vid sidan av när en fruktansvärd diktatur lägger under sig ett demokratiskt grannland och närstående folk.
I Norge sågs, och ses, svenskt agerande i neutralitetens namn under krigsåren som ett egoistiskt svek. Kanske med rätta.