– Jag har burit på idén att skriva klass ända sedan jag flyttade till Stockholm för 20 år sedan. Här är rikedom så synligt i jämförelse med i Luleå, säger författarinnan.
Johanna Lindbäck från Luleå debuterade som författare år 2007 med boken ”En lite chock”. Sedan dess har hon i stort utkommit med en ny barn - eller ungdomsroman varje år. Men när hon nu är aktuell med romanen ”Karta för förälskade och andra vilsna” är det två år sedan den senaste boken kom ut.
– Jag slutade som lärare och blev frilans, sedan blev jag överhopad med arbete. Jag har helt enkelt inte haft tid att skriva.
Förutom författarskapet håller hon föreläsningar och skrivarkurser, driver bokbloggen ”Bokhora” samt - tillsammans med författarkollegan Lisa Bjärbo - podcastern ”Bladen brinner”. Arbete som tagit hennes tid i anspråk.
– Jag brukar vanligtvis förlägga mina romaner i Luleå eller Umeå, där jag pluggade, men eftersom jag ville spegla vad som kan hända i tonåren när man kommer från familjer med olika inkomst, var Stockholm det naturliga valet. Det handlar inte om att det finns rika människor i Luleå. Det finns det, men i förhållande till övriga blir det inte lika märkbart som i Stockholm, säger hon.
Som lärare har hon sett vad som kan ske. Gamla barndomsvänner kan glida isär för att någon av dem inte har råd att följa med på resor under loven. Vänskap ställs inför nya utmaningar.
– Huvudpersonen Julia upplever att hon är fattig, men det är i förhållande till hennes kompisar. Det kommer finnas läsare som tycker att hon har det bra och inte förstå vad hon klagar över. Andra kommer att kunna identifiera sig.
Men om klassperspektivet är ett av bokens teman är kärleken det andra.
– Jag ville skriva en romantisk bok. I detta fall om en tjej som i början av berättelsen blir ihop med en kille utan att vara kär och som sedan möter svårigheten att ge sig hän när hon träffar den person hon verkligen har mycket gemensamt med.
Hon säger att hon gillar att skriva om karaktärer som inte är så sympatiska men som läsaren under berättelsens gång kan förstå och börja tycka om.
Så långt en av huvudpersonerna, Julia. Den andra huvudkaraktären är Rasmus, en kille från förorten som gillar att rita. Och utan att avslöja för mycket av handlingen kommer en karta att bli betydelsebärande när historien växer fram.
– Jag känner igen mig själv i Rasmus, hur svårt det kan vara försvara någonting kreativt som huvudintresse i vissa miljöer. Alla hans andra kompisar spelar ju basket, medan det är skapandet som definierar Rasmus. Det är inte alltid helt enkelt att stå för det man själv vill. Och när jag kom på att använda mig av en karta i berättelsen - ja, det var ett lyckokast. Kartan fungerar också som en symbol, både mentalt och i verkligheten, men det var en slump att jag kom på idén. Själv använder jag gps, även om det är lite tråkigt att man inte längre behöver studera kartor för att hitta.
Till stora delar är handlingen förlagd till ett fiktivt sommarstugeområde i Dalarö utanför Stockholm.
– Vanligtvis är jag mycket noga med research, men denna gång har jag varit lat. Jag har bara varit två gånger på Dalarö och det är flera år sedan. Människor med anknytning till platsen kommer inte att känna igen sig.
Nästa ungdomsroman ska hon dock göra grundlig research till. Den ska utspela sig i Umeå.
– Eftersom den mesta barn- och ungdomslitteraturen beskriver storstäder tycker jag det är viktigt för barn och unga i Norr- och Västerbotten att verkligen få känna igen miljöer även i litteratur. De ska verkligen kunna följa bokens karaktärer genom sin egen stad, säger Johanna Lindbäck.