”Blommor över helvetet” är ju en lagom fantasieggande titel. Det låter bra på italienska också: ”Fiori Sopra l’Inferno”. Ilaria Tuti har nått stora framgångar med denna i hemlandet. Med all rätt, det är en imponerande debut hon har gjort, fint översatt av Helena Monti också. Man kan känna att filmatiseringen ligger i luften.
Miljön är perfekt. En idyllisk alpby, med ett vidrigt, dolt förflutet, vad kan man mer begära? Jo, en bitsk, inte alltför väl bevarad kommissarie, lite över de sextio. Teresa Battaglia är dock mycket intelligent, men har en diagnosticerad men inte ännu avslöjad alz¬heimer på väg. Än så länge funkar det med minneslappar, men hur länge?
Visst, det kan låta som lite utdragna klichéer, och det hade kanske blivit lite mycket om inte Ilaria Tuti hade varit en så infernaliskt duktig berätta¬re. Man måste helt enkelt sträckläsa boken och det är med jubel jag läser att detta ska vara första boken i en serie. Hurra!
Anne Holt har redan etablerat sig som en av Nordens absoluta deckardrottningar med sina redan tidigare etablerade huvudrollsinnehavare som Hanne Wilhelmsen, Johanne Vik & Yngvar Stubø. Nu lanserar hon ytterligare en originell figur i ”En grav för två”. Selma Falck har varit elitidrottare och stjärnadvokat. Genom ett idogt spelmissbruk har hon förlorat allt. Men man ska få en andra chans, och den kommer. Det handlar om Norges stolthet framför allt: skidlandslaget.
Som ett avstamp i Therese Johaugs dopingskandal får Selma i uppdrag att utreda en påstådd doping av en rik mans elitåkande dotter. Kryddat med några oväntade dödsfall och lite till blir det en förväntat välskriven och spännande historia med karaktärerna som främsta tillgång, även om det nya inte satt sig hela vägen än. Ska bli en serie det också.
Katarina Wennstam har främst etablerat sig som en framgångsrik debattör med sina böcker. Missförstå mig rätt när jag säger att det är synd på ett vis. Självklart är det aktuella och mycket viktiga saker hon tar upp, men samtidigt är hon en så duktig berättare att de emellanåt övertydliga påpekandena stör det hela en bit. Hon behöver inte vara så pekpinnig, det framgår så klart ändå vad hon vill ha sagt.
I ”Vargen” är det skillnaden mellan det spektakulära och massmedialt gångbara flickmordet och ”vardagsvåldet” med dödlig utgång i hemmet som står i fokus. Och det är en bra och initierad spänningsberättelse i sig som hon bjuder på. Men att till exempel påstå att en pappas oro och sorg över en dotter mest skulle bero på att denne känner våldet riktat mot sig själv, det är en onödig och felriktad pungspark!
Elly Griffiths har hittat ett bra koncept med sina huvudfigurer, rättsarkeologen Ruth Galloway och kommissarie Harry Nelson. Inte nog med att de trasslar med varandra, deras fall har också en extra dimension i de utgrävningar som pågår och där man får en del historiekunskaper på vägen. I ”En cirkel av sten” gräver de bokstavligt i gamla fall. Trivsamt och underfundigt på det där läsvärda sättet.
Man behöver förstås inte ta sig ända till England för att få spänning. Anders¬ Gustafson & Johan Kant kommer med femte del av sin ”Singö-serie”. Här handlar det mer om nära problem: kriminalinspektör Solbritt Anderssons mamma har ramlat, dottern är gnällig och barnbarnet kämpar med tonårsproblem. Men en hittad fot i en fisk¬odling sätter förstås fart på polisarbetet. I ”Blodspengar” får Norrtäljepolisen slita på längs Roslagskusten i en effektivt men inte så märkvärdigt berättad historia.
Om det mer lufsar på i föregående är det action från start i Linda H Staafs ”Ulv i fårakläder”. Det är EU-toppmöte i Åre samtidigt som en man hittas mördad på ett hotell i byn. Insatspolisen Christian Ståhl får det hett om öronen¬ direkt. Inte minst hotas han av någon i de egna leden. Perfekt manus för en internationell thriller, med suverän miljö för det. Bättre än vinter-OS!
Arnaldur Indriðason fortsätter att sätta Island på spänningskartan. Likaså fascineras han även denna gång av önationens förflutna, inte minst när den var bas för den amerikanska krigsmakten i slutet av andra världskriget. I ”Skuggor över Reykjavik” får pensio¬nerade kommissarien Konrad hjälpa till att lösa mordet på en ung kvinna tillsammans med Flovent och Thorsoni olika tidsplan. Det fungerar förvånans¬-¬värt bra med tidshoppen fram och tillbaka, men så är den en mästerlig penna som för ordet.