Den som tänker detta är basisten Ante, när den fantastiske gitarristen Peo rivit av ett solo i Brown Sugar och ”gjort saker som varken Keith eller Ron nånsin funderat på”.
Ante är huvudpersonen i KG Johanssons bok ”Nollpunkten”. Norrbottningen Johansson var tidigare professor i rockmusik vid musikhögskolan i Piteå. Under senare år har han med stor framgång ägnat sig åt författarskap och fått pris för sina science fiction-romaner och belönats med landstingets Heders- och förtjänststipendium.
”Nollpunkten är ingen sf-roman utan en realistisk skildring av den försupne rockmusikanten och sångaren Ante. Han har nu hunnit bli 60 + och jobbar som förskollärare i en norrbottnisk stad, som förmodligen är Piteå. I långa inre monologer får läsaren följa Antes allehanda snabbt förbiilande associationer till dagens händelser som blandas med minnen, rocktexter på engelska, musiker, filmer, TV-program och inte minst till kvinnor, gamla som nya förhållanden.
Ungdomens turnerande med rockbandet Spike har varit rock’n’roll på alla sätt och vis. Mycket supande och knarkande, otroligt många brudar och givetvis musik. Han saknar den tiden när han var ung och allt var ett enda party.
Ante sörjer Sabbe, trummisen i Spike, han vars drickande ledde till att trion upplöstes. Sabbe har nyss dött men han lever vidare i Antes hallucinerande medvetande, de ”samtalar” ofta med varandra.
Ante tänker ständigt på åldrande och död, att livet har rusat förbi och att han inte har så mycket att hoppas på. Trots alla brudar han erövrat, lever han ensam i sin lägenhet. Fastän han häller i sig stora kvantiteter sprit och beroendeframkallande sömntabletter sover han dåligt, och läsaren anar att nollpunkten närmar sig.
Ante lyckas övertala Peo att bilda Spike II tillsammans med Peos elev Johan på Musikhögskolan, och trion får några spelningar runt om i Norrbotten. Men deras musik gillas inte, tiderna har förändrats.
För den som i likhet med mig har begränsat intresse för rock, blir de långa katalogerna med namn och textrader ibland tröttande. Men den som älskar denna musik, kan frossa i skivtitlar, rockband, ackordföljder, texter, hur det känns att spela.
Hur det hela slutar får läsarna ta reda på. Jag hoppas att de blir många för Johansson har skrivit en både underhållande och gripande roman med hårdkokt humor och högt tempo. ”Nollpunkten” är en imponerande språklig prestation på 2010-talssvenska och en drabbande studie av en ensam, åldrande människa.