Som liten pojke läste han Ellis indianböcker, han fascinerades av Robinson Kruses äventyr på söderhavsön, han läste Sten Bergsmans böcker om märkliga upptäcktsfärder.
Han tog starkt intryck av denna litteratur. En sak var säker: han skulle bege sig till fjärran länder. Bo Eriksson kom att göra många resor, långt bortom charterresornas turistmål. Nu har han skrivit ned sina reseminnen och ger ut boken ”Till regnbågens fot”.
Eriksson debuterade redan 1985 med romanen ”… och vinden går över gräset”, en äventyrs- och kärleksberättelse i söderhavsmiljö. Den boken skrev han på Tahiti i antropologen Bengt Danielssons bibliotek. Danielsson skulle resa bort och Eriksson hade fått det trevliga uppdraget att vakta huset.
Den nya boken innehåller några fiktiva historier, men största delen är reseberättelser och beskrivningar av resmålens natur och historia.
Eriksson gjorde sina flesta långresor på 60- och 70-talet och skriver i bokens inledning att ”de tropiska miljöer som skildras här tillhör redan en svunnen tidsepok”. Nu känns en hel del uppgifter inaktuella. Samtidigt ger berättelserna en bild av hur världen kunde se ut för en 50-60 år sedan. Små, mestadels svartvita foton, illustrerar också en gången tid.
Boken har pocketformat, texten är läsovänligt hopträngd, styckeindelningen är sparsam och korrekturfelen många. Eriksson verkar inte ha fått någon större hjälp av förlaget.
Men Erikssons bok är läsvärd i många stycken. Särskilt fäste jag mig vid beskrivningen av de nordamerikanska indianernas tragiska öde. Eriksson har gjort två långresor till USA, 1990 och 2012, och besökt Little Big Horn och Wounded Knee och andra platser, där USA:s armé efter blodiga strider slutligen besegrade och dödade tiotusentals indianer. Detta folkmord skildrades inte i de indianböcker som Eriksson och många andra pojkar läste på 1940-talet.
I ett spännande kapitel tar Eriksson med oss till ön Abemama som tillhör Gilbert-öarna i Mikronesien. Han låter Tokakate, som var kung på Abemama, berätta om japanernas invasion 1942. De grymma inkräktarna våldgästade och förslavade öns befolkning, som löpte stor risk att likvideras. Men med tur och skicklighet lyckades kungen rädda sitt folk.
Eriksson har besökt många avlägset belägna öar som Seychellerna, Påskön och Java, ofta strapatsrika färder på lastfartyg. Hans intresse för djur har lett till äventyrliga kamerajakter på björnar i Alaska, utrotningshotade noshörningar på Java och flodhästar och lejon på safari i Tanzania.