Det var som att sommaren tog sig en funderare på om det var nog för i år med de ynka elva grader som mötte den talrika publiken. Men vad gjorde det när det bjöds så mycken berättarlust, fin musik och klokhet framför den faluröda bagarstugan i Björkelund, författarens födelsehus.
Vinnaren av 2019 års Lilla Eyvind Johnson-pris Olivia Sandberg från Boden inledde med att läsa sin novell ”Resan”, en betraktelse från en tågfärd där unga Tilda möter världen – en uppenbar parallell till Eyvind Johnson som 1919 själv tog tåget ner till Stockholm innan han några år senare reste vidare till Paris där den litterära debuten sedan ägde rum.
Elisabeth Lax läste ett par kapitel ur ”Spår förbi Kolonos” – om författarens första besök i Grekland 1960, och mötet med en kultur han redan kände, ner till minsta kämpe på Trojas stränder. En skarpsynt och rörande skildring av det nödvändiga kulturmötet. Och Eyvind Johnson drar lustfyllda paralleller med dionysisk yra till gubben Lundvall ”som dragit sig tillbaka från grovgörat” i livet och nu filosoferar och minns till ”kaffe och piprök”.
Under fikapausen fanns chans att lyssna till sångerskan Carita Lund och pianisten Hans-Lennart Bruun som bland annat framförde Cornelis Vreeswijk "Somliga går i trasiga skor". Så var det dags för aftonens klo. Författaren och förre Eyvind Johnson-pristagaren (2016) Majgull Axelsson höll ett osande ilskt tal med utgångspunkt i Eyvind Johnsons böcker om demokratikämpen Krilon. Böcker han skrev samtidigt som nazisterna stövlade fram över Europa och trampade ner demokratin i början av 1940-talet.
– Nu har vi Boris Johnson i England, skogsskövlaren Bolsonaro i Brasilien, Erdogan i Turkiet, Trump i USA och vi har Orbán i Ungern som gör vad han kan för att förnedra demokratin, sade hon.
Samtidigt applåderade hon det mod som folk i Hong Kong och Moskva i dessa dagar bjuder maktens arrogans. Demokrati är inget vi kan ta för givet, konstaterade hon.
– Litteraturen gör människor av oss, som Pär Lagerkvist med ”Dvärgen” och som Kerstin Ekman i ”Gör mig levande igen”. Det nödvändiga motståndet för att överleva cynism och uppgivenhet.
Precis som romanfiguren Krilon som hon menar att Eyvind Johnson ville göra till en skeptisk entusiast.
– Det vill säga själva sinnebilden för en demokrat.
Majgull Axelsson avslutade med att fundera kring namnet ”Krilon”. Kan namnet härledas från franskan? Ett långt skrik: un long cri. ”I så fall ett rasande skrik efter rätten att vara människa!”. Ett slutackord som möttes av varma applåder.