Så inleds Eyvind Johnsons tidiga roman Stad i ljus. Den utspelar sig under en hungervandring genom Paris natten efter en nationaldagsfest för snart ett sekel sedan.
Med Baudelaire och grammatikor i tyska och franska som reslektyr hade Johnson lämnat Stockholm som fripassagerare med en lastbåt i oktober 1921 för att inte ”sjunka ner i en lusig bohemtillvaro”. Paris nådde han efter stora umbäranden sommaren därpå. Där försörjde han sig till en början som byggnadsarbetare och diskare, någon gång också som skribent för bland andra Norrbottens–Kuriren.
Efter att ha refuserats av svenska förlag publicerades En stad i ljus först på franska med titeln Lettre rekommandé. Johnson hade inspirerats av modernistiska storheter som André Gide och Marcel Proust och när romanen utkom 1927 var Lettres rekommandée det första verkliga uttrycket för en litterär modernism i Sverige. Den franska titeln refererar till det efterlängtade rekommenderade brevet med ett arvode och ett erkännande, hoppet om en framtid.
Det är en mångstämmig roman. Tonen varierar från djupaste förtvivlan till euforisk upprymdhet. Bokens berättare uppträder i flera roller. Ibland är det en realistisk allvetande röst som följer huvudpersonen Torsten och berättar hans historia, ibland kommer rösten närmare, blir intensivare, för att samla sig och bli Johnsons: ”Man kan ha lust att förklara sig, att utreda sig själv”
Här finns ett porträtt av Staden Paris, 20–talets Metropol där den nya tiden föds och man kunde möta Hemingway eller Picasso på kaféterassen. I denna miljö, sjudande av nya idéer och skaparkraft danades Johnson som författare.
Johnsons första tid i Paris var svår. I dagstidningsnoveller och andra brödskriverier upprepas klanger av svält, hunger, armod och de ständiga refusernas förödmjukelser.
En tid planerar han att tillsammans med en ingenjör från Boden ägna sig åt koloniala affärer i Afrika och i likhet med förebilden Arthur Rimbaud kanske bli vapenhandlare i Abessinien.
Motivkretsen i Johnsons tidiga Paristexter kan beskrivas i termer av motsatser. Hunger och förtvivlan står mot hopp, utstötthet mot särskildhet. Försvinna i floden eller vandra vidare. Att vandra, skriva och leva blir synonymer. Som berättare går det att leva vidare.
Stad i ljus innebar en vändpunkt för Eyvind Johnson. Författarskapet hade inte tagit fart, han kände sig inte uppskattad och var nära att ge upp och försvinna, men när romanen, efter att ha refuserats i Sverige ändå, kom ut på ett mycket välrenommerat förlag i Frankrike, fick han till slut den viktiga bekräftelsen. Han hade funnit sin roll, ett språk och ett liv.
Långt senare skall han i en radiointervju berätta om hur han satt i Flammarions stora bokhandel på Boulevard des Italiens vid de fina Operakvarteren och signerade de första exemplaren av Lettre rekommandé. Man anar såväl förvåning som stolt revansch i hans tanke ”här sitter man i alla fall” när han präntar sitt namn på försättsbladet i den svenske ambassadörens exemplar.
Romanen inleds, liksom den börjar, med en serie uppmaningar:
”Se här”, ”Lyssna, min vän”, Och nu!”.
Imperativen antyder hur medveten Johnson faktiskt var om att Stad i ljus skulle uppfattas som en invokation till ett författarskap.
Fotno: Eyvinds födelsedag firas som vanligt på måndagskväll vid stugan i Björkelund. Eyvind Johnson–belönade Majgull Axelsson berättar och det blir kaffe och bullar. Kanske lite dragspel.