Det är en lika fascinerande som problematisk samling Jeffrey Eugenides skrivit ihop. Människor som slirar bort från samhällsöverenskommelserna är intressanta att förstå, men obehagliga att umgås med. Och hos Eugenides gör man bägge delarna.
Till en början verkar Rodney i titelnovellen inte alls vara något problem, en nörd som hyser djup kärlek till sitt klavikord, ett tidigt och svårspelat klaverinstrument. Dessutom dyrt om man saknar fast inkomst, och eftersom Rodnyey varken klarar av att doktorera eller ge privatlektioner på något uthålligt sätt blir det en kvarnsten som långsamt drar honom ner i undergången. Skulder, lögner, en familj att försörja och i detta drar frun sitt strå till eländet genom att tillverka en slags äckliga dockor. Kort sagt, eländet står för dörren tillsammans med utmätningsfirmorna.
Eller Mitchell som skaffar sig inälvsamöbor i Sydostasien och bekämpar dem genom att helt enkelt inte äta, vilket på sikt onekligen drabbar honom själv lika hårt som det drabbar amöborna.
Dumma, envisa män. Fångade med enorm språklig säkerhet och med öppna slut där katastrofens efterklang får breda ut sig. Riktigt obehagligt i den antropologiska utflykten ”Den talande vulvan” där övergreppen växer ut till en skräckstudie i svårbegriplig primitivism. Eugenides inte bara betraktar snedseglarna, han ger dem ordet också, där finns komplikationen. Novellerna tränger in oss i en smal hiss där dessa obehagliga individerna redan tagit plats och vi tvingas lyssna till deras urskuldande dårskap.