– Det är bara en slump. Man skriver och skickar till förlag och så bearbetar man manuset och skickar fram och tillbaka och nu blev det så att alla tre kom från tryckeriet samma vecka.
Lina Stoltz fortsätter skriva för barn och ungdomar, ändå har de tre böckerna helt olika målgrupper.
”Vilma och skolan”/”Vilma ja koulu” är en barnbok på både svenska och meänkieli som hon har arbetat med tillsammans med illustratören Martina Lundgren. Den är en uppföljning på ”Vilma på dagis” som hon skrev för flera år sedan.
Vilma har nu börjat i ettan, men beter sig i högsta grad motstridigt när hennes pappa ska följa henne till skolan. Någonting viktigt saknas nämligen för att hon ska trivas. En bästis. I slutet av boken av får vi veta hur det går.
– Det finns en efterfrågan på enklare böcker på meänkieli, så min pappa (Bengt Pohjanen, red:s anmärkning) bad mig skriva en till bok och så översatte han den. Och i och med att den är på två språk blir målgruppen större, berättar hon.
”Ljusa nätter” är skriven på lättläst svenska och en direkt fortsättning på ”Flytten” som kom ut ifjol. Pojken Sam som har kommit som flykting från Syrien har hunnit finna sig till rätta i det lilla norrbottniska samhället.
Det är däremot lite svårare för hans mamma. Hon kan till exempel inte sova när midnattssolen lyser in i lägenheten. Så en dag blir de hembjudna till en svensk familj och hon får tips om att sätta upp mörkläggningsgardiner.
Sam i sin tur är bekymrad över hur han ska få råd att köpa en moped, men får tips om att han kan tjäna pengar på hjortronplockning.
– Förlaget Nypon bad mig nästan direkt att skriva en uppföljande bok som skulle utspela sig på sommaren.
Hon har fått positiva reaktioner från skolans värld på den förra boken. Många nyanlända har läst ”Flytten” och redovisat den i klassen, berättar hon. Från eleverna har hon också fått frågor om hur hon, som själv inte har någon erfarenhet av att vara flykting och invandrare, kan skriva om en karaktär som Sam.
– Svaret är research och inlevelseförmåga.
Flera av hennes böcker har kommit att handla om just invandrare och integration och det gör även hennes tredje bok i höst som heter ”På natten är allt sant”.
Ungdomarna Jamel och Liv möts och blir helt oplanerat och oväntat kära i varandra – något som inte faller i god jord hos deras respektive gäng.
– En klassisk Romeo-och-Julia-historia, säger Lina Stoltz.
Att hon har fastnat för det aktuella temat är egentligen inte något medvetet val, förklarar hon.
– Det handlar väl om att jag lånar mycket till berättelserna av det som jag själv är med om och ser, och att jag har haft den här typen av ungdomar runtomkring mig.
För några år sedan var hon och hennes man familjehem för en pojke från Kongo och även om han har hunnit flytta hemifrån nu har de fortfarande mycket kontakt med sin bonusson.
– Det är också från honom jag har fått de slanguttryck och det språk som jag har använt i boken. Jag har lyssnat på när han och hans kompisar pratar och frågat om vilka ord som funkar, berättar hon.
I ”På natten är allt sant” beskriver hon en fördomsfullhet från svenskar gentemot invandrare men också en fördomsfullhet som går åt andra hållet.
– Det är inte så aktivt, utan mer vardagsrasistiskt.
Det är ett känsligt ämne – hur har du hanterat det?
– Det är upp till läsaren att bedöma. Själv jobbar jag ju så mycket ute i skolorna, så jag tycker inte att det är något märkvärdigt. Sedan kan man önska att verkligheten vore annorlunda, men ibland måste man sätta fingret på hur den är tycker jag. Den är inte alltid uppdelad i ”de goda” och ”de onda”, utan ibland är det bara svårt.
Ett etablerat förlag som hon har samarbetat med tidigare valde att avstå från utgivning av just det skälet.
– Jag vet att det är fler författare än jag som har upplevt att det finns en ängslan hos förlagen inför den här typen av ämnen.
Ett genomgående tema i de tre böckerna är också vänskap, relationer och viljan att bli accepterad som man är.
– Jag tänker att det ska finnas möjlighet både till igenkänning, men också till nya insikter. Man ska inte leverera moralkakor eller enbart lyckliga slut, men samtidigt förmedla hopp och någon sorts positiv livssyn.
Just den balansgången tycker hon är viktig.
– Det ska vara realistiskt, men inte för dystert. Även om jag skriver om allvarliga ämnen.