I dagarna har hennes biografi om denna kvinnliga vissångare och kulturpersonlighet kommit ut på Ordfront förlag.
– Hon väckte min nyfikenhet, både som människa och artist, säger frilansjournalisten Alexandra Sundqvist.
Hon är uppvuxen i Boden, men precis hemkommen till Stockholm där hon numera bor, efter en miniturné i södra Sverige där hon talat om sin biografi ”Med ögon känsliga för grönt”. I söndags medverkade hon också i tv-programmet Babel och har också gjort ett antal intervjuer.
– Det har varit tio hektiska dagar, säger hon på telefon.
För visst. Den uppmärksamhet biografin fått hade hon kanske inte förväntat sig, även om vi talar om en folkkär musiker, men kanske främst ihågkommen som kulturpersonlighet.
– Barbro Hörberg gjorde många olika saker. Hon var en offentlig person och medverkade som programledare för exempelvis radioprogrammet ”Det ska vi fira” och var värd i tv för flera uppesittarkvällar. Hon gjorde barnprogram, medverkade i radioteater och var också med i den första Knäppupp-revyn med Povel Ramel 1952. Hon inledde ju sin karriär som skådespelerska med några mindre filmroller och spelade kabaré och revy. Den mer seriösa teaterscenen vann hon dock inte. Men musiken var det hon hela tiden strävade mot, säger Alexandra Sundqvist.
I två års tid har hon skrivit på biografin om Barbro Hörberg som gav ut fem LP- skivor med eget material ganska sent i sin karriär. De två första vände sig till barn, de tre övriga för en vuxen publik; ”Med ögon känsliga för grönt” (1973), ”Gamla älskade barn” (1974) och ”Gråt i gräset” (1975).
Förutom offentligt arkivmaterial fick Alexandra Sundqvist också tillgång till Barbro Hörbergs personliga brev och anteckningar via Hörbergs efterlevande.
– Barbro Hörbergs dotter, bröder och vänner är i hög grad medskapare till biografin. Jag ville verkligen att de också skulle känna igen den bild jag tecknade av henne eftersom det var ett otroligt förtroende jag fick när de gav mig tillgång till hennes privata liv och korrenspondens. Jag har intervjuat dem och de har fått läsa allt jag skrivit för att försäkra mig om att allt blir rätt. Jag menar, Barbro Hörberg bad aldrig om någon levnadsteckning.
Alexandra Sundqvist berättar att det som främst överraskat henne är Barbro Hörbergs nyfikenhet, livslust och höga tempo där viljan att fördjupa sig i en sorts ständig förändring bjuder på något särartat.
– Den första skivan hade rötter i jazzen, medan hennes andra bjöd på en bredare musik. Den tredje LP:n var i sin tur än djärvare, speciellt i sin texttematik. Barbro Hörberg ville verkligen inte bli placerad i något fack, hon var alltid på väg framåt.
Biografin som tar sin början vid Barbro Hörbergs födelse i Göteborg 1932 fram till hennes död i bröstcancer 1976 handlar lika mycket om ett konstnärskap i sin linda och utveckling som om en artist i varande.
– Första halvan av boken handlar om hennes väg mot konstnärskapet. Det gäller att hålla i minnet att Barbro Hörberg växer upp på 30- och 40-talet. Hennes texter handlade om ofta vanliga kvinnor. Hon skrev om små vardagliga ting och om kvinnor som aldrig tidigare fått en plats i musiklyriken.
Alexandra Sundqvist exemplifierar med låten ”Ett hål i lakanet” som tar sin utgångspunkt i en fredagsstädning för en hemmafru.
– Hon bjöd på många träffsäkra kvinnoporträtt och var en pionjär. Hon banade väg för kommande kvinnliga sing a songwriters. Betänk att hon mötte sin första kvinnliga förebild 1966 i Frankrike; den franska sångerskan Monique Andrée Serf, känd som Barbara. Då hade hon själv skrivit låttexter sedan slutet av 50-talet och uppträtt på en extremt manlig arena. Hon var feminist på sitt sätt, men kanske främst humanist. Hon var emot fördomar och normer som begränsar mänskligt liv oberoende av kön, etnicitet, ras eller sexuell läggning. Kort sagt. Hon var omfamnande.